Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Egentliga Finland - Lokala Detaljer - 17. Wiurila - II. Åland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bredd sägen tUl hands. En vid dåre Horn pä Kärkia (nSgra säga pä Äminne)
hade ledsnat vid siu unga och sköna makas kiirlck samt fattat tycke för en
af hennes kammarjungfrur. Denna, som gerna önskade fä siu matmoder ur
vägen, för att intaga hennes plats, lockade henne med listiga ord upp till
löftet, dit hon förut skickat gårdens fagraste ridknckt. Der stängde lion
försåtligt in dem båda och anklagade inför den hemkommande riddaren lians
dygdiga maka fiir o.lrohet. Vredgad, eller låtsande vara det, — .ty någre
anee honom medbrottslig i detta försåt — stack riddaren löftet i brand, och så
förgingos der både hans oskyldiga maka och ridknekten[1]. I hela nejden
uppstod ett skri af fasa öfver denna förfärliga bragd; men riddaren var rik
och mäktig, lagens arm deremot svag; ingen vågade antasta honom.
Slutligen utverkade den lunebräuda makans slägt eu bannstråle frän Bom:
riddaren, skulle, till att försena sitt brott, uppbygga tre kyrkor lill jungfru Marias
och helgonens ära samt pä sina bara knän färdas mellan alla tre. Alltså bygde
riddaren Haliko, UskeJa (gamla) ocii S:t Bertils kyrkor (ridknekten liette
Bertil) helt nära hvaranéra, for alt derigenotn förkorta sin besvärliga
promenad. Hvad man med någon vfsshet vet, är att dessa kyrkor hlifvit uppförda
enikring år 1440.
En annan sägen förtäljer följande. Omkring är 1500 bodde pä Kauppila
1 1/2 mil frän Sst Bertils kapellkyrka en förnäm fru af Hornarnes slägt.
Egendomen hade den tiden en ofan fel tg jordvidd i den nejd, der S:t Bertils rä
möter Uskela oeh S:t Mårtens socknar. Under Kauppila skall dessutom lydt
mark i (lera andra socknar, och kallades dessa ägor “Muurila 18n.“ Alltnog,
denna frus rikedom var sä stor, att endast hennes fönnäteuliet var ännu
större. Vid en ridt till Haliko kyrka samspråkade hon med »in svit, huruledes
rlet ej ens vore tänkbart, aft bon någonsin kunde blifva fattig, Ilärtill
svarade hennes smiekrare pligtskyldigast, att. något sådant visserligen vore
alldeles omöjligt. “Ja, (illade den stolla frun, det är lika omöjligt, soän att
någon menniska hädanefter kan finna denna ring!" — oeli dervid kastade hon
sin dyrbara slgnetring i Haliko å. Men livad hände? När frun bado
öfver-varit gudstjeustcn och derefter red till Åminne gård att spisa middag,
framsatte» Iland bordets läckerheter en nyss fäugad stätelig gädda. Frun på sin
hedersplats tog för sig det bästa af denna rara fisk, oeh klang! der föll
hennes egen guldring pä siIfvertalrikcn. Bå säger sagan aft den stolta frun blef
blekare än bordets lina duk, och hon hade skal fjerlill,,iy vid hemkomsten
fann hon siu gärd i brand, och sedan förskingrades slyckc efter stycke af
hennes stora egendomar. Hennes skräddare, tillika portvakt, fog en; andrastogo
under sig de öfriga. Fett hennes söner fingo nöja sig med hvar sitt rus (häll,
hvilka nu utgöra Skralaria by. I eu nu redan gammal timmerskog om ’200
tunnlands vidd finnas öfveralit märken af fordna åkerdiken oeh
trädgårdssängar, hvilka antyda en fordom odlad, men nu förvildad nejd.
Anmärkning. Att Egentliga Finland blilvit utförligare behandladt, än
utrymmet tillåter för de öfriga landskapen, torde Icke synas
oberätti-gadt vid den stora vigt detsamma äger såsom utgångs- och medelpunkt
för Finlands hela nyare tid intill 1819, eller kanske rättare 1800,
II. Åland | [2] |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
