Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VIII. Österbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIII. Österbotten.
Öster om Bottlniska viken ligger ett vidsträckt mot hafvet sluttande
slättland, som.af detla sitt läge erhållit svenska namnet Österbotten, till
åt-skiluad ifrån det vester om samma liaf liggande Westerbotten. Af Finnarne
kallas landet Pohjanmaa (Nord- eller Uottenlandet), äfven K a i n u och
Kainnnmaa (egentligen norra delen), hvaraf svenska tungan gjort
Kaja-na, Kaj a nien, Q v enland, ocli Rudbeckames fantasi Q v i n 11 0 1 a n d ,
Amazonernas hembygd. Österbotten är Finlands största landskap. Wasa och
Uleäborgs län med Lappmarken omfatta en sträcka 3,7öD geografiska
qvadrat-mil, d. v. s. nägot mer an Preussens hela område eller mer än konungarikena
Bayern, Sachsen och Wiirtcmberg tillsaminantagna. Afräknar man derifrän
de till Satakuuda och Tavastland hörande andelar af Wasa län samt hela den
finska Lappmarkens omritde, återstår doek för det egentliga Österbotten en
areal af vidpass 2,700 qvadratmil, eller omkring tvä femtedelar af Finlands yla.
Längden frän norr till söder anfages utgöra 66 och bredden från 16 ända till
30 mil. Landet» gränser äro 1 norr Lappmarken, i veater Bottniska viken,
1 söder Egentliga Finland, Satakunda och Tavastland, i öster
Archangelska guvernementet af Ryssland, 1 sydost Savolaks. Österbottens vapen är
sex hermeliner i himmelsblått fält och skalden beläckes af greflig krona.
Vid 1776 års Uincfördeluing bestämdes detla vapen St Uleäborgs län,
hvaremot Wasa län erhöll den kungtiga vase namuel antyder.
Namnet Österbotten får eu märkvärdig betydelse, när man erinrar sig
att en stor del af detta landskap verkligen uppstått af forntida h#fsbot(en. Mer
än någonstädes i Finland oeh törhäiida pä hela jordytan rSjer sig här det till
full visshet beslyrkta fenomenet af landets jemnt oeh oafbrutet fortgående
höjning, motsvaradt af hafsylans i samma mån märkbara sjunkande oeh tillbaka—
vikande. Österbottniska vallen sluttar jemnt och nästan omärkligt mot hafvet.
Under hafsvtan fortsattes denna längsama sänkning, hvaraf händer, alt
Bottniska viken vid östra vallen är långgrund, derefter småningom blir djupare
och slutligen först i närheten af svenska kusten uppnår ett betydande djup.
Em följd hiiraf är alt valleuniinskningcu och landvinningen äro vida mera
kännbara pä finska sidan, än på den molliggande svenska, ja till den grad
betydliga, att under hvarje mansålder farleder och hamnar uppgrundas, nya öar
bilda sig oeh slora landsträckor uppstiga ur hafvet. Del är förut liäuindl, att
denna landets höjning med lernllg visshet beräknas ulgöra vid Torneå omkring
4 1/2 fot pä hundrade år’samt föga mindre i nejden af Wasa skärgärd. Häraf
förklaras, huru gainle män minnas sig hafva dragit not och lärdals i bät der
landtmannen numera bergar en grönskande äng; huru Bläderna, för
tvåhundrade år sedan anlagda vid ypperliga hamnar, numera hafva en half mil och
mera tili goda ankarplatser samt huru skeppsvrak ocli ankaren slundom blifvit
funna i kärren långt upp i skogsbygdffna. Ej utan skäl har man ställt denna
märkvärdiga landhöjning i förbindelse med de jordskalf man understundom
försport i landets norra delar.
Större delen af Österbottens jord har sålunda tillkommit genom tillanduing
ur hafvet, hvars bankar vid stranden uppstigit öfver vattenytan och i början
qvarlemmat mellan dem och landlryggen en sank mark, hvars fuktighet
efterhand uttorkat eller samlat sig i enstaka sjöar. Småningom hafva de rännilar, i
hvilka vattnet utrunnit, genom tilltagande sluttning vidgats till strömmar, som
för hvarje mansålder blifvit allt stridare och bildat forsar der man fordom hade
ren ström. Norra Österbottens inre delar genomslrykaa af landlryggen
(Maanselhä), soin i Kuusamo anlager en slorarladt vild fjällnatur, men sedermera
under sin sträckning mot söder förplattas i lägre åsar och kullar. Hela denna
nordliga nejd hvilar pä sandgrand, har stora sjöar, mäktiga strömmar, som
alla åt sydvest eller vester parallell och brådskande nedstörta mot Bottniska
viken. Södra och en del af rnedlersta Österbotten, allttatill Oravais: kapell af
Wörå, hvilar deremot pä bördig lergrund, uppblandad med den fruktbara
svartmyllan af förrottnade Bifogar. Äfven dessa trakter begränsas i ösler af
landtryggens aflirutna kullar, en försmak af Tavastland, Ilär äro kärren läi lare
odlingsbara, floderna mindre, lugnare och mera valtenfalliga, slätterna stiirre
och mera odlade. Med undanlag af de innersta bergiga delarna, bar
Österbotten en tydlig känning af hafsklimatel; vintern är jemnare, våren längre,
sommaren svalare, hösten mildare än annorstädes. Dess somrar äro sä ljusa,
att man tre hela månader obehiudradt läser i bok vid midnattstid;
vinternät-J terna upplysas af starka norrsken. Nattfrosterna, fordom så tala och
förödande, hafva alltsedan de slora kärrens utdikande blifvit mycket sällsyntare. Det
nordliga läget inverkar mest nppä vextriket, som här räknar färre arter, än
södra och rnedlersta Finland, men af de som finnas frambringar en desto större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:57:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ztfinland/0228.html
