Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Österbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inlopp. Midt i hafspnssel Mgga G ad da ils klippur med siu vaiuande båk ocli
sitt längL utskjutande ref. Oräkneliga öar, holmar, klippor oeh grund ligga
kringströdda i dessa vida fjärdar och. bilda en skargård, näst Älaud den mest
vidsträckta vid Finlands kusler. .Störst, latast och längst utströdd i hafvet
är skärgarden utanför Wasa, frän och med Malaks och inlill NyCarleby
socken. Derefter följer den i eu stor mängd täcka ögrupper kusten ät intill
Kel-viä flocken, der deu upphör oeh l emu ar hela den norrom liggande sandiga
kuststräckan nästan bar, med! undanlag af spridda större öar, såsom Tauvo
utanför Siiknjoki, Karlö utanför Limingobngleu ocb Uleä Sffllö inuti samma bugt.
Vid mynningen af Tornen elf begynner öbildniugcu änyo oeh fortfar sedan
läng» svenska tondet, ulan att likväl återvinna siu förra rikedom ocli
omves-ling. De flesta af dessa öar oeh farleder, en vådlig labyrinth för den fram
mande seglaren, förändra sina slränlfpr i hvarje maiisfilder, till följe af
valten-minskningen. — För öfrigt erbjuda dessa bafsncjder ett fält för rika
naturhistoriska iakttagelser. Man liar gjort den observation, att i Bottniska vikens
öfre bassin ofvanom Ovarkeu mest sötvattcnssnäckor anträffas, en följd af vatt
nets ringare sälla, uppblandad af mer än 10 större och mindre el Ivars ständigt
tillströmmande utflöde. Häraf förklaras äfven det märkvärdiga fenomen, att
läoltniska vikens nivå slår betydligt högre än Finska viken oeh Östersjön.
Man har beräknat skilnarien mellan hafsytans höjd vid Uleäbnrg oeh vid
Helsingfors ända till 16 fot.
Österbotten bildar ett egenartadl oeh sklldt vattensystem, hvars
utmärkande karakter är, olikt andra finska val(ensyslciner, dess isolering sinsemellan.
Enstaka, stundom stora, stundom likväl förbundna, utbreda sig upplandets
insjöar, oeh frän dem nedbrusn i brådskande lopp en talrik mängd af floder,
strömmande likt radier iiedät Bottniska vikens knst, sä alt de sydliga gä frän
sydost till nordvest, de nordliga deremot efterhand alltmera frän öster till
vo-ster, frän nordost till sydvest ocli slutligen rakt från norr till söder.
Sluttningen gör att äfven den minsta pott har en böjelse att skicka sitt vatten till
hafvet i form af en S eller bäck, och sålunda hindras den annars vattendränkfa
nejdens tillflöden att samla sig i större fjärdar. Södra oeh tnedlersfa
Österbottens slättland är vattenfattigare än det norra med dess högland i öster.
Wasa läns österbottniska del har blott en betydligare insjö, Lappajärvi;
de närmast största äro L estijärvi och K v i j iirv i; derefter elt stort antal
mindre. Börjande frän snder, räknar inan följande åar och elfvari 1)
Lappfjärds ö, kommande från (det ganska lilla) Storträsket i Lappfjärd, utfaller
vid Christineslad och är det enda österbottniska vatten der kräftor Irifvas.
2) Finnby eller UBrpes a i soknen af samma namn, rinner från Öster oeh
norr ur ivenne srnä sjöar, Tatnwjärvi och Jurvajäm. 3) Mal ak» ö är helt
kort oeh för den s. k. Storsjöns vatten till hafvet. 4) Lalhela S rinner frän
sydost oeli utfaller ett stycke frän Toby i Muslasaari. 5) K yro elf, den
största i södra Österbotlen, genomlöper eu krökning af inemot 30 mil. Dess
östra gren, Seinäjoki, kommer frän inlrika små sjöar vid land t ryggens fot,
förstärker sig genom liera tillflöden och färenar sig i llmola med vestra
grenen, hvilken äter har tvenne armar, Kanhajoki nr Kauhajirvl sjö vid
landt-ryggen oeh den frän Hirvijärvi oeh Jalasjärvl kommande Lu opaj ok i, båda
förenade nedanför Kurlkka kyrka. I sitt neiira lopp ät vester sakta sig elfvens
forsar, oeh lugn och jemnbred ined låga »(ränder utflyter Kyro genom bördiga
slätter i Qvellaks kapell eu mil norrom Wasa. Dess laxfiske, fordom vida
rikare, har betydligt aftagit genom mynningens slarka nppgrundning, 8) Wörå
ä (Wääräjoki, den krokiga än, hvaraf soknen fält sitt namn) är obetydlig.
7) L a p p oj o k i eller NyCarieby elf, om 18 mils längd, kommer frän stnä sjöar
vid land tryggens fot i Alavo, der den bär namn af Yläjoki, genomströmmar
derefter det icke obetydliga Kuortancjärvi, upptager vid Lappo kyrka den lilla
Nunno än och fortsätter sedau under nästan oafbrulna strida och sleniga
forsar samt branta stränder sitt lopp äl nordvest, tills den en qvart mil norrom
NyCarieby medelst en mynning full af bankar förlorar sig i den örika
skärgården, Sommartiden är denna elf vattenfattig, men höst och var brusande
stark; dess islossningar äro ofta ganska våWsaina, i anseende lill strändernas
trängsel oeh den starka sluttningen. 8) Purm o fl, frän Kortesjärvi m, fl. smä
sjöar, är oansenlig. 9) Esse a rinner ät nordvest ur Alajärvi,
genomströmmar Lappajärvi oeh derefter Evijärvi samt för dessa Ire sjöars vaden umler
mänga bugtcr och forsar (ill hafvet i Pedersöre skärgård. 10) Kronoby ä,
liten ocb smal, kommer frän Terijärvi, Filkävesi ai. fl. mindre Insjöar. Slfrre är
11) Wctil S (We(ilijoki), äfven kallad GamlaCarleby ä,sbm, kommande från
Perho, upptager tillflöden frän Halso och Ijllava sjöar samt utfaller litet norr
om nämnde stad. 12) Kelvi-n ocli Lochte-ä äro obetydliga oeh
anmärkningsvärda endast derföre att de gifvit sina soknar namn. IS) Hauma 8 ar
Lestijärvis afledare oeh utfaller i Rauino (Himaiigo) kapell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
