Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Kort sammandrag af Nord-Afrikas eller det så kallade Barbariets Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla dessa prester flyktade för Wandalerne, dels till Spanien
och dels till Atlas bergstrakter, der de, såsom Wandalernes fiender,
blefvo af invånarne väl emottagne.
Det Grekiska herraväldet öfver Norra Afrika varade något öfver
100 år; ty emot slutet af sjette århundradet befunno sig alla
Afrikas äldre invånare uti fullt uppror emot detsamma. Härar ifrån
Österlandet kämpade med vexlande lycka emot härar ifrån
Mauritanien.
En Grekisk ståthållare eller arkont, vid namn Gregorius, som
gjort sig älskad äfven ibland Afrikanerne, hade, i medlet af sjunde
århundradet, upprest sig emot det svaga Grekiska väldet, och
förklarat sig oafhängig. Af detta upprors tillstånd begagnade sig ett
Asiatiskt folkslag, Araberne, hvilka, eldade af Mahomets nya lära,
den de ville med svärdet utsprida öfver hela verlden, först
inkräktade Egypten, under anförande af Amru Ben-d-Ausi. Denne
anlade Kairo, intog Alexandria, och afsände, år 647 efter vår
tideräkning, en betydlig härstyrka, under anförande af Abdallah-ben-Saïd,
ända till det gamla Numidien, hvarest han träffade Gregorius med
en Grekisk armé 120,000 man, hvilken blef af Araberne i grund
slagen och Gregorius dödad. Efter femton månaders vistande uti de
Tunesiska och Tripolitanska länderne, blef Abdallah-ben-Saïd, genom
en uti hans här utbruten sjukdom, tvungen att återvända till Egypten,
hvarifrån han likväl snart återkom. Araberne insatte derefter
en af sina härförare, den förut nämnde Abdallah-ben-Saïd, uti en
nyanlagd stad, benämd Kairvan, nära det gamla Karthagos ruiner.
En annan Arabisk ståthållare, vid namn Akbé, drog ännu längre
vester ut, slog Grekerne och intog Tingis. Akbé besegrade äfven
Berberne, i södra Mauritanien, och lade hela det nuvarande Marocco
under Arabernes välde. Men Akbé återvände med sina trupper till
Kairvan, der han blef oförmodadt öfverfallen och slagen, utaf en
samlad styrka af landets folk. De segrande Berberne återtogo alla
af Araberne gjorda eröfringar, och de Grekiska ståthållarne, hvilka
i nödens stund sökt bibehålla en viss förbindelse med Berberne,
emot en gemensam fiende, ansågo sig nu åter såsom herrar i
landet, och begärde nya förstärkningar från Konstantinopel.
Folkmängden uti Norra Afrika hade vunnit en betydlig tillökning,
genom den mängd Judeslägter, hvilka ifrån Spanien derstädes
sökte tillflykt och säkerhet emot de förföljelser, som anställdes emot
dem. Vid ett kyrkomöte i Toledo hade nemligen alla Judar i Spanien
blifvit dömde till slafveri, samt att kringspridas i landet. Dittills
hade de icke varit kända uti Mauritanien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
