Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•sina medundersåtar med ränta till haka. Åt [de] handlande skola vi
öppna hanken: de få ju taga ut derifrån det tyngsta myntet; de kunna
ju förskrifva silfver in med tiden i stället, och emellertid betala räntor,
allt banken till fördel och riket med banken. Men det som jag i
synnerhet tyckte, att han var konstig uti, [och] som jag i början höll för
en trollkonst, var att kunna flytta gods och fastigheter, som ligga 40,
50 till 100 mil från Stockholm, [och] som hvardera är större än hela
bankhuset, in uti banken, mynta dem der till penningar i kopparmynt,
förvandla kopparmyntet i papper, supa, äta, dricka, spela eller handla bort
det allt sammans. För bruksegare fann man ntom dess på en annan
utväg att göra jemet till penningar. Det låter väl något likare, fast
det tycks böra blifva nog tungt; men lika mycket, hvad man drager sig
fram med. Går detta an? var det en som ropade. Ja visst, sade den
andra. Må göra då, mente jag. Vi få se, huru länge det räcker.
Öfver detta stora fynd, som inom en kort tid gjorde ett utarmadt
folk till en rik nation, blef en allmän fröjd: uppfinnaren yfdes öfver sitt
väl träffade förslag, — och det är just det samma, som vi nu fö
svettas för, emedan det vände öfver ända all trygghet i handel,
penningar och rörelse.
§ 21.
Auktor är alldeles ense med våra stora och redligaste män
der-uti, att vår olycka med kursen härflyter af de i banken och j
erakontoret gjorda stora lån af [mynt]representanter, och redbara myntets
förvisande utur rörelsen; men deruti skiljas de åt, att auktor icke håller
dessa lån för den allra första orsaken till vår olycka, utan tror dem
vara olyckligen träffade botemedel emot en då redan öfVerhand tagande
tvinsot, och i nöden tillgripna palliativer att för en stund stilla smärtan,
som nu med dubbel häftighet bryter fram, och ingalunda hjelpes
deri-genom allena, att patienten upphör med palliativets bruk, om ej
sjukdomen, som redan långt före bankolånen, genom ett lågt jerapris och
vådliga sammansättningar, satt riket under det ljufvaste fredslugn i en
bedröflig belägenhet, med allvar botas från grunden.
Men dessa äro allt sådana saker, dem kritikus i största tysthet
går förbi, ehuru auktor tydligen vist dem med produktplakatets
utfärdande och dess påföljder vara i ett oskiljaktigt sammanhang. Att uti
en så omständlig vederläggning, som kritici är, taga så stora språng
öfver de vigtigaste omständigheter, gör ingalunda honom väl inskrifven
hos oveldiga läsare. Huru väl hade han icke deremot betjent både
auktor och läsaren, om han utredt helst någondera af dessa vigtiga
ämnen.
Äfvenså går han alldeles med stillatigande förbi de af auktor
pag. 19 och 20 *) anförda flera och solklara exempel, som visa, att
aldrig någon nation i verlden blifvit förmögen genom en tvungen handel,
och huru alla välmående folkslag lemnat handeln öppen åtminstone för
{egna] medborgare, och derigenom förkofrat sig, (fast han icke glömt att
göra åtlöje af auktors derpå fotade slutsats).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
