Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXX. Poe och Sverige - Hjalmar Edgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
»Må ditt sista ord det vara», skrok jag, »fågel eller mara!
Vik tillbaka ut i stormen under Plutos nattbanér!
Ej en fjäder här jag finne av din svarta lögn till minne!
Lämna ostörd mig härinne, från min byst du flyge ner!
Tag din näbb utur mitt hjärta och ifrån min byst flyg ner!
Korpen sade: »Aldrig mer.»
Och ej korpen flyga gitter, stads’ han sitter, stads’ han sitter
på den bleka Pallas-bysten över dörr’n, där han slog ner.
Och hans ögon lyckas glimma dämonslikt i nattlig timma,
och vid lampans ljusa strimma spöklikt sig hans skugga ter.
Och min själ ur denna skugga, som på golvet hemskt sig ter,
skall sig lyfta — aldrig mer.
En fjärde svensk tolknini- av Korpen, ungefär sam-
tidig med Rydbergs första, är utförd av professorn vid
Yale-universitetet Hjalmar Edgren och ingår i hans 1878 i
Lund tryckta volym Ur Amerikas skönliteratur. Tolk-
ningen av poemet föregås av några inledande rader, i vilka
Edgren uttalar den förmodan, »att Poe med korpen be-
tecknar sitt dystra öde, som alltjämt kastar sin skugga
över honom och i djupet av hans själ ropar, det han, som
förslösat sina gåvor, ’aldrig’ mera kunde bliva, vad naturen
danat honom för» K Edgrens tolkning saknar ingalunda
förtjänster, men uthärdar ej i ringaste mån jämförelse med
Rydbergs, detta f. ö. redan av den grund, att Edgren upp-
givit försöket att fa ett genomgående rim och manipulerar
med ej mindre än fem rimföljder avsedda att ersätta Poes
rim på -o r e. Slutstrofen må till jämförelse med de förut
återgivna anföras:
Och den svarta gästen gitter ej försvinna, sitter, sitter
på min Pallas-byst så dyster; dag och natt jag honom ser:
Och den hemska blicken brinner, när i månens ljus han finner,
hur hans skugga äntllgt hinner, mörk och ödslig, till mig ner.
Skall min själ befrias från den skugga, som han kastar ner?
Aldrig, aldrig mer!
^
Poe betecknar själv korpgestalten såsom »emblematical of
Mournful and Neverending Remembrance» (XIV, 208k
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
