Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han intog sin ställning. Äfven Bazarov mätte af tio steg
och stannade.
»Är ni färdig?» frågade Paul.
»Ja.»
»Framåt!»
Bazarov gick långsamt framåt och Paul likaledes;
han höll vänstra handen i fickan och höjde småningom
pistolens mynning... »Han siktar rakt på näsan på
mig», sade Bazarov till sig själf; »och så han blinkar
med ena ögat för att träffa säkert, den banditen!
Medges måste, att denna sensation icke är angenäm. Jag vill
taga sikte på hans urkedja...»
Någonting for hvinande tätt förbi Bazarovs öra, och
i samma ögonblick återljöd en knall. »Jag har hört det,
alltså har jag gått fri», fick han tid att tänka. Han gick
framåt ett steg till och tryckte af utan att sikta.
Paul gjorde en obetydlig rörelse och förde handen
till benet. En stråle af blod färgade hans hvita benkläder.
Bazarov kastade bort sin pistol och sprang fram till
honom.
»Ni är sårad?» sade han.
»Ni hade rätt att vänta, tills jag kommit fram till
barriären», svarade Paul; »såret är obetydligt. Enligt vår
öfverenskommelse skola vi skjuta ett skott till.»
»Hvad det beträffar, så får ni tillåta mig att
uppskjuta partiet till en annan gång», svarade Bazarov och
lade armen om lifvet på Paul, som började blifva blek.
»Jag är i detta ögonblick icke duellant utan läkare, och
först och främst måste jag undersöka ert sår... Peter,
kom hit! Peter, hvar har du krupit in?»
»Det betyder icke det minsta... Jag behöfver icke
någons hjälp», svarade Paul, som hade svårt att tala;
»och vi måste... en gång till...» Han ville stryka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
