Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - II. Innehåll - 2. Nattvardsgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkerhet före nämnda tid angiva nattvardsbesöken i procent av
befolkningen. De få siffror från 1600-talet och första hälften av
1700-talet, som meddelas, äro i regel höga. Den låga siffran i
Västerås 1710 torde bero på bristande noggrannhet i anteckningarna
och det allmänna svaghetstillståndet, kanske även på pestens
härjningar.
Vid 1700-talets mitt växla procentsiffrorna mellan 97 och 167
av befolkningstalet. Att döma av några av K. H. Johansson
publicerade siffror från andra stift synes Västerås stift stå sig väl vid
jämförelse.
Den relativt obrutna nattvardssedens tid kan räknas till omkring
1870. Men redan vid slutet av 1700-talet inträder en minskning i
antalet nattvardsgäster, vilken blir ännu mera markerad under
första hälften av 1800-talet. Minskningen åskådliggöres av följande
sammanställning av uppgifter ur tabellerna. Antalet nattvardsbesök
angives i procent av befolkningen.
Församling 1750 1800 1850
Västerås och S:t Ilian ............................................126 84 45
Fellingsbro ..................................................................136 89 83
Orsa ..................................................167 65 112
Stora Kopparberg ......................................................149 100 66
Stora Skedvi ............................... 161 153 74
Sala stad ......................................................................— 104 58
Som synes är minskningen ganska betydande. På somliga platser
var kommunionernas antal 1850 endast hälften av vad det var
1750. Man kan alltså redan under denna tid tala om en begynnande
kris. Anledningen till att saken icke i någon högre grad
observerats i ämbetsberättelser och andra framställningar av det kyrkliga
läget torde vara, dels att minskningen försiggick långsamt dels
att den i regel yttrade sig icke i fullständig frånvaro från
nattvardsbordet utan däri, att man gick mera sällan än förut. Hade man
förut kommunicerat 3—4 gånger, så nöjde man sig nu
understundom med 1 à 2 gånger. Den katastrofala nedgång i
nattvardsfrekvensen, som Hjalmar Holmquist mångenstädes funnit vid
mitten av 1700-talet, förefaller icke ha haft någon motsvarighet i
Västerås stift.65 Emot varje minskning synes tala ett förhållande,
som påpekades vid prästmötet 1824, att den anslagna vinsäden icke
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
