Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de brunsvedda skorstenarna likt skyltvakter på post.
Här och där låg en oskadd liten täppa med vajande
solrosor och malvor. På sina håll uppsände
brinnande gödselstackar en så stickande rök att det
blev outhärdligt.
Men prästen gick från brandställe till brandställe
utan att låta något avskräcka sig och synade och
funderade om inte något skulle kunna räddas. Men
ack, hela byn var bara en enda hög av kol och aska.
Från var fläck skriade olycka. Allt andades
hopplöst ve, och ett ängsligt kvitter, väl över brända
bon, ökade det blytunga trycket.
Efter att noga ha besett allt gick prästen upp på
kullen bakom byn, där korset reste sig och
varifrån man hade en milsvid utsikt över fälten och
de närmaste byarna och gårdarna. Dagen hade nu
skakat av sig dimmor och brandrök; undan för
undan avslöjade sig ringlande, silverglittrande
bäckar, gröna, med aldungar strödda ängar,
böljande sädesfält, orörliga, blånande fjärran höjder,
gula sandåsar och svarta rökmoln, som kröpo över
de brända byarna likt stinna strimmiga paddor.
En lätt vind strök smekande över säd och gräs,
och smaragdgröna och gyllene vågor började viska
och bölja och med sakta sus slå mot vägkanter och
blommande renar. Lärkorna drillade och inifrån
säden hördes vaktlarna slå. Balsamiska dofter stego,
jordens milda andedräkt. Prästens hjärta fylldes
plötsligt av en lyckokänsla så söndersprängande att
han fick svindel. Han satte sig ner på dikeskanten
och kippade efter luft blåvit om läpparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
