Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Häkken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sysselsatt härmed, hörde han en dag någon som sjöng
långt bort vid sjön. »Nu kommer Karin med kreaturen,»
sade han, hvarpå han sköt af sin bössa för att vägleda
henne.
Med den hjälp och de tillgångar Häkken ägde, kom
han snart i ordning, fick pörte och sved i den svenska
skogen och fann, att rågen där växte frodig och lämnade
god skörd.
Han tyckte dock, att han bodde svenskarna för nära
att vara riktigt trygg, hvarför han företog en färd till
konungen för att skaffa sig byggnadssedel. Såsom prof på
hvad hans sved kunde frambringa, medförde han råg samt
en kaka bakad af en fjärding (c:a 20 liter) rågmjöl bunden
på ryggen.
Konungen tyckte Häkken såg duktig ut, fann hans
sädesprof godt och gaf honom frid och byggnadssedel.
Sedan Häkken erhållit denna växte hans mod liksom
hans sved. Han nedhögg skogen på stora sträckor, brände
och sådde så att han snart kunde sälja råg. Med sina
grannar, både svenskar och finnar, lefde han som han ville,
slogs med somliga, men var frikostig mot dem han tyckte
om. »Han brukt si ejaslag» (egen lag), sade svenskarna, hvilka
fruktade honom, och fruktansvärd var han genom sin
utomordentliga kroppsstyrka, sitt mod, sin vildhet och grymhet.
Med en af sina grannar, »Wiggen», lefde han i osämja.
Dels afundades han Wiggen den goda jord han hade, och
dels var han förtörnad på honom för det han huggit en
sved på ett ställe där Häkken också ämnat rödja. Emellertid
kunde icke Häkken samma år hugga sved åt sig där
Wiggen börjat, men följande år begaf han sig dit i följe
med, som det säges, femton man.[1] De fällde ganska hastigt
mycken skog, så mycket, att bönderna i socknen (Fryksände),
som på afstånd sågo, hur skogen föll, blefvo oroliga, tyckte
finnarna gjorde intrång på deras mark och samlade sig för
att bortjaga dem. De ankommo till sveden under det
finnarna hvilade middag, och upptäckte då, att det satt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
