- Project Runeberg -  Undervisningslära med särskilt hänsyn till folkskolan /
97

(1870) [MARC] Author: Fredrik Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

97
ditsitta de ord, som af dessa betecknas; man kan låta
honom göra omskrifningar, angifva antiteser, förändra
ordföljden, sammandragna satser kunna upplösas, sam¬
mansatta sönderdelas o. s. v. Det förstås af sig sjelft,
att allt detta icke kan eller bör ske på en gång i ett och
samma läsestycke, utan litet isänder. Man bör sorgfäl¬
ligt taga sig till vara för det alltför mångfaldiga. Derest
det grundliga vetandet icke skall undanträngas af det
ytliga mångvetandet är en vis måtta af nöden. »Uti det
klokt förtegna, röjer sig ock mästaren» (Diesterweg).
Den delaf läsestycket, som läraren utväljer till för¬
klaring och utredning bör så klart framställas, så fast
och säkert inpreglas, att lärjungen för hvarje nytt läse¬
stycke känner sig tillväxa i insigt, säkerhet, arbetshåg
och arbetskraft. Af ganska stor vigt härvid är, att läraren
uttrycker sig klart och bestämdt, så att han icke förfaller
i ett vidlyftigt och gagnlöst ordande, hvilket, trots alla
frågor kors och tvärs, icke bibringar lärjungen någon
kunskap. För att undvika detta må läraren aldrig
försumma att med sorgfällighet skriftligen förbereda sig
till sina språklektioner; ty den som utan nödig förberedelse
inträder i klassen, uppslår läseboken och, ledd endast af
ögonblickets ingifvelser börjar undervisa, han kan aldrig
åstadkomma något väsendtligt, något pedagogiskt värderikt.
Omsorgsfullt uppgjorda dispositioner, bestämda frågeformer
(flitigt användande af de såkallade frågeorden: hvarför,
af hvad orsak, till hvad ändamål, hvarmed, hvarest,
hvarthän, hvarifrån, när, hurulänge, huru 0. s. v.), en
klar öfversigt, en bestämd sammanfattning af det ut¬
vecklade, en grundlig och ofta återkommande repetition
får läraren aldrig försumma. Må han derjemte såsom
regel antaga, att ju enklare och mer okonstlad förklaringen
är, ju mer alla utbredningar och metodiska konstgrepp
Sandberg. Undervisningslära, 7,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:32:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfundervis/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free