Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 LEO N. TOLSTOJ.
digheter beräknats, som kriticeras af stabsofficerarne, af hvilka
hvar och en har sin slagplan, som diskuteras allvarligt i krigs-
rådet, alldeles som om man trodde på dem och de vore all-
varligt menade. Hur kan någon på allvar tro dett Man
känner ej sin motståndares planer, tusen oförutsedda tillfällig-
heter kunna spela med in, och hvar och en af dem kan medföra
’afgörandet; en bataljon kan ibland vara starkare än en division,
ibland svagare än ett kompani. Hvarför lyckas icke Barclay
de Tolly hålla fransmännen stången? Han tänker för mycket
och lägger sina planer för omsorgsfullt. De som tro sig leda
operationerna ha dessutom blott sina personliga intressen för
ögonen. Segern är hvarken en följd af planer och beräkningar,
af ställningen eller vapnen eller mängden. Denberor endastoch
allenast af den känsla, som lefver i regementsofficerarne och sol-
daterna. Slaget vinnes alltid afden som är fastbesluten att vinna
det. Öfvergeneralen har blott betydelse genom den känsla af
lugn och säkerhet, som han förstår att ingifva sina trupper, och
genom sin klokhet, öfverblick och sinnesnärvaro på slagfältet.
Han spelar i kriget och under slaget samma roll som kejsare
och konungar i samhället. Därför är Kutusov Tolstojs hjälte,
han som sofver godt i krigsrådet, som antager de planei man
förelägger honom, för att det i Guds namn sa skall vara, som
ej gör något, ej bestämmer ett slag, förr än omständigheterna
tvinga honom, som väntar allt af tid och talamod. Han är
stor, ty han låter ödet själft föra händelserna utan att störande
ingripa, då han ej kallas, han förstår, att händelsernas ound-
vikliga gång står öfver hans vilja, men han kan också gissa
ödets tankar och, då tiden är mogen, gripa in i den roll, som
är honom och hans här tilltänkt. Vid Austerlitz vill han ej
inlåta sig i slag, han vet på förhand att det skall förloras, och
blott kejsarens bestämda vilja tvingar honom därtill. Vid
Borodino är det ett annat förhållande. Hans öfverblick och den
känsla han har af sina truppers stämning ge honom en förkänsla
af seger. Under slaget bestämmer han häller intet; med sin
mogna erfarenhet vet han, att det är omöjligtför en man att styra
80,000 män som kämpa med döden. Men han lyssnar till office-
rarnes rapporter, ger akt på rösten, tonen och ansigtsuttrycket
hos dem, och därefter antager eller förkastar han deras förslag.
Och denne trötte, sömnige, romanläsande gubbe,hanärjustdär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
