Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
goda!» ropade bon. »Det skall likväl inte bjälpa er; jag far
bara hem efter min stora ock min lilla hacka, så skall snart
bärget komma bort.» Hon for hem ock hämtade backorna,
ock så tog hon bara ett tag med den stora hackan ock ett
tag med den lilla, ock så var bärget jämnadt med jorden.
Men så ville bon låta sina hackor ligga där. Då kom där
en kråka fram ock såg på dem. »Dn tar väl inte mina hackor,
medan jag är borta?» frågade hafsfrun. »Jo det gör jag», sva>
rade kråkan, för bon ville bjälpa kungabarnen. »Då får jag
fara bem med dem», sade hafsfrun. Det gjorde hon, ock så
hade kungabarnen kommit långt i förväg.
De flögo så bele andre dagen. Men när det led emot
kvällen, sade prinsessan till prinsen:
»Ser du något bakom oss?»
»Ja, jag ser ett stort, svart moln.»
»Det är hafsfrun. Kasta det andra nystanet!»
Prinsen gjorde så, ock strax blef där en tjock skog emellan
dem ock hafsfrun. »Ja så, I ären så goda; men det skall inte
hjälpa er», sade hon. »Jag far bara hem efter min stora ock min
lilla yxa, ock så hugger jag ner skogen i två hugg!» Som hon
sade, så gjorde hon, ock när skogen var nerhuggen, ville hon
låta sina yxor ligga där, tils hon kom tillbaka. Men då kom
där en skata fram ock såg på dem.
»Du tar väl inte mina yxor, medan jag är borta!» sade
hafsfrun. »Jo, det gör jag», svarade skatan, som hade sett
kungabarnen flyga förbi. »Då får jag fara hem med dem.»
Ock hafsfrun for hem med yxorna. Men på kvällen den tredje
dagen var hon så nära kungabarnen igen, så att prinsen måtte
kasta det tredje nystanet, ock då blef där en sjö så stor, sä
prinsessan inte kunde flyga öfver den med prinsen på ryggen.
Då skapade hon dem båda till änder. Nu skulle de simma
öfver sjön, ock så voro de inne i prinsens fädernerike. Men
hafsfrun var så nära dem, att de kunde höra, hur hon lockade:
»Perk, perk, kom perk, kom perk, skall du få korn!» Men hur
hungriga de än voro, aktade änderna sig för att se sig
tillbaka. Då lade hafsfrun sig på knä ock drack ut bela sjön.
Men när hon sedan ville resa sig upp, så sprack bon.
Kungabarnen togo då igen sina rätta gestalter, för nu voro
de frälsta, ock så gingo de fram till kungens slott, ock när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
