Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen - Förslagen uttryck för olika principer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själf ville utöfva från sitt hof i Polen. Det ser till och med ut,
som om konungen velat utestänga den svenska regeringen från
makten öfver de flesta af rikets viktigaste slott med undantag endast
för Stockholm[1]. Dock innehåller förslaget också en bestämmelse,
att regeringen skulle regelbundet flytta mellan olika landskap för
att omedelbart handlägga deras angelägenheter[2]. I öfrigt var
ämbetsorganisationen på långt när icke så systematiskt utförd
som i rådets förslag. Inom den centrala förvaltningen omtalades
endast kammarråd, amiraler och tygmästare.
Så framträdde nu vid denna afgörande tidpunkt en bestämd
skiljaktighet mellan olika principer för riksstyrelsens ordning,
sådana dessa under det gångna tidsskedet stadgat sig. I rådets
förslag samlades de organisationssträfvanden, som aristokratien
sedan tvänne årtionden med stigande själfkänsla gjort till sina,
och som därföre fått en aristokratisk färg. Konungen åter sökte
äfven inför de nya förhållanden, som unionen med Polen skapat,
vidhålla det personliga regementet, med endast nödtorftig
reorganisation af några redan förut använda ämbeten, som
kommit på förfall. Hertig Karl, som i kraft af sin faders
egendomliga statsordning också gjorde anspråk på att företräda
konungadömet, intog principiellt samma ståndpunkt.
Följaktligen stod nu organisationstanken såsom sådan i
opposition mot konungadömet. Det var en i sig själf onaturlig
situation, som vittnar därom, att den utveckling, ur hvilken den
framgått, stod i strid med själfva grundprinciperna för den nya
statsordningen. Organisationsfrågan hade kommit in i en
återvändsgränd. Skulle den nå en lösning, måste den åter blifva
ett program för konungadömet. Men detta var icke möjligt utan
en hvälfning, som förde statsutvecklingen in i en annan riktning.
Rådet var icke sinnadt att böja sig för konungens
önskningar och kom i slutet af maj och början af juni i ett ganska
skarpt meningsutbyte med denne[3]. Hvad hertigen beträffar,
voro för honom konungens och rådets förslag lika oantagliga.
I ett utlåtande, afgifvet i början af juni[4], uttalade han öppet
denna sin uppfattning. Hvem som än kunde betros med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
