Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slut på äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Baronen närmade sig Alva med följande ord:
— Får jag ledsaga er denna väg till era rum?
— Nej, jag tackar, med herr grefvens tillåtelse,
går jag genom Gerdas; emedan vi hafva några ord att
säga hvarandra.
Baronen gick.
Ernst och Alva voro nu allena. Med ett af vrede
upprördt ansigte och korslagda armar, stod grefven
framför henne. Alva tryckte handen hårdt emot sitt
hjerta och bad till Gud om förmåga att kunna besvärja
stormen.
— Nå väl, Alva! du har räddat Gerdas heder
inför verlden; men hvad vill du jag skall göra med
denna qvinna, som vågat vanära mitt namn?
— Jag begär af Ernst blott tvenne saker, — yttrade
Alva, och fästade bönfallande sina ögon på honom:
— först, att du nu går upp på dina rum och der
afvaktar morgondagen, samt att du icke talar med Gerda
förr än jag fått förklara mig för dig!
— Nej, jag måste genast se denna varelse, som
lekt med tro och heder; jag måste säga henne, att min
hämnd skall blifva förfärlig!
— Ernst, kan du vägra Alva den första, och kanske
enda bön hon här i lifvet skall ställa till dig? —
utropade Alva, fattande hans båda händer, på hvilka
föllo några heta tårar ifrån hennes ögon.
— Du gråter, Alva? . . . Ske då din vilja, du goda
engel; . . . och haf tack för det du besparat mig den
offentliga skymf, som var mig ämnad. Underrätta mig
i tid när och hvar jag får din förklaring; ty jag kan
icke se henne och dervid undertrycka min harm.
Ernst kysste vördnadsfullt Alvas hand, hvarefter
han aflägsnade sig.
Der stod nu Alva, med sin till hälften misslyckade
uppoffring, och sitt lif inveckladt uti en mängd
plågsamma förhållanden. Hela detta dygn hade Alva
varit underkastad så många och så smärtsamma
sinnesskakningar, att hon saknade styrka att nu gå in till
Gerda. Kastande sig ned i soffan, utbröt hon i häftiga,
konvulsiva snyftningar. Alva hade visserligen en stark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
