Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m ē Particip. 257
§ 3l6. Dessa pronomina anwändas äfwen i bisatser och
hänföras till hufwudsatsens snbjekt, så ofta bisatsen utgör ett
yttrande eller en tanke af detta subjek7c.
Soc1–ates multa vitia sibi insita, sed ratione a se de-
jecta esse dicebat. Hannibal imperavit puero, ull9 propel—e
sibi renuntiaret, num undique obsideretur. Ubii orabant,
ut sibi Ca:Xsar auxilium ferret. Qua3sivit., quid h3ec ad se
pertinerent. Themistocles quietem capere non poterat, quDOd
se Mi1tiadis trop3ea e somn0 suscitarent. Ab L. Roscio
certior factus est Ca3sar, magnas gallorum cOpias oppu-
gnandi sui (Roscii) causa convenisse. (Roscius lc1nnade
underrättelsen och är således det logiska subjektet.) A C5:Bsare
va1de liberaliter invitOr, sibi ut sim legatus.
Derföre kunna i samma sats pron. reflex. sui, sibi, se
och possessivum suus hänföras till olika subjekt.
Ariovistus ait, qne1ninem secum (cum AriovistO) sine
sua (hänfördt till neminem) pernicie cOntendisse. R0n1ani
legatos miserunt, qui a Prusia rege peterent, ne inimicissi-
mum suum (romanorum) secum (cum Prusia) haberet.
sibique (ro1nanis) dederet..
” Om den styrande och den beroende Msatsens subjekt stå i olika
numerus, så begagnar man, för att undwika hwarje twetydighet,
1ned afseende på hufwudsatseāns subjekt i st. qf. pron. reflex. hellre
det starkare utpekande ipse.
–C8esar graviter suos incusavit, quid tandem vererentur,
aut quid de sua virtute aut de ipsius (hans egen) dili-
gentia despe1varent. Jugu1”tha 1egatos ad consulem mittit,
qui ipsi 1iberisque vitam peterent (ipsi = Jugurth3e; sibi
skulle äfwen kunnat hänföras till sändebudcn).
Anm. 1. I följdsatser deremot, äfwensonIi tidssatser med
quum anwändes icke pron. refl. hänfördt till den styrande satsens subjekt,
utan pron. is.
Antonius petiit, ut senatus 8ibi crederet, sed ita egit, ut nemo ei pos-
set fideln habere. Alcibiades, quum ei nuntius in sici1iam missus e”soet, ut
dolnuln rediret, non pal–ere no1ūit et in t1–il–emeIn, qu3e ad eum deportan-
dum erat missa, ascendit.
Anm. 2. Stundom förekommer is ist. f. pron. refl. Bisatsen fram-
ställe.s §derigenom mera oberoende af hufwudsatsens subjekt och sedd ifrån
författarens synpunll.
Ambiorix dixit, geoe pl–o Caesarig in se heneficiis plurimum ei confiteri
debere, quod ei (Ambiorigi) et filius et fl—atris filius a Coesare 1–emissi essent.
Ellendt— Seyffert. 1 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
