Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - X. När det kom till drabbning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 98 —
»Hå, di ha visst redan fått omkull honom?»
trodde en röst i salen vid detta fall.
Efraim såg häpen vad som hänt, men begrep
ej huru.
»Vad f-n ligger ni där? Har han knivskurit
er?» Blott ett stönande kom till svar.
Den fege smörjeln blev rädd i den
halvskumma dagern, som silade in genom ett par små,
ovala rutor över portdörren.
»Hjälp, hjälp!» kom nödropet ur honom som
en förlamad.
»Jo, nu börjar han få’et!» sorlade skrattet
från källarrummet, och mer folk hördes närma sig
dörren för att lyssna.
»Nej, ingen får komma ut än!» förbjöd
Skoglund bestämt till de påträngande.
Utifrån gatan hördes också skrål och en
spräckt röst hojtade:
»Nu är julingen i gång därinne, pojkar!» Det
var hantlangaren och smörjeln Pelle Enqvist i
spetsen för sitt druckna uppbåd av busar.
Under dessa betraktelser inne och ute hade
björnskytten hastigt slängt haken på ytterdörren
och vänt om förbi de två stönande
slagskämparna på golvet i riktning mot källarsalen. Han
syntes i beråd att gå in där, och Efraim, som
ängsligt bevakade alla hans rörelser, hoppades att
han skulle göra det. Själv hade han ett
ögonblick tänkt draga sig tillbaka dit, men tvekat för
skammen. Jägarn hade nu genom sin rörelse av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
