Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - XII. Uppvaknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ii; —
ä’ norrlänningar, tyckte jag di sa’. Och så
norrlänningar... ja, ä’ inte de’ sådana där, som
stryker omkring och tigger? Mamma brukar alltid
kalla sådana där för norrlänningar!»
Janne skrattade helt kort och torrt.
»Nu tyckte du, att jag var dum igen»,
klagade Serafime.
»Du kan då göra en människa förtvivlad
med din enfald, Sera!» förebrådde Janne. »För allt
i världen, skaffa dig någon själsodling, flicka!»
»Men hör du, Janne, är jag mycket sämre än
di andra?» lät Serafime förargad.
»Nej, nej, ni ä’ visst en kacklande hönsgård
hela sällskapet, ni utvalda inom träsocieteten
här.»
Sera reste sig nu från bänken för att
fram-slänga sitt inpass med vippande rörelser och
näbbig mun:
»Aldrig sa’ Efraim Pettersson nå’nting så’nt
och ingen annan herre heller.»
»Nenej, och nu, sedan Efraim fick sin stora
hudflängning, så börjar han kanske gå an åt
dig?» retade Janne.
Nu blev det eld och fart i Serafime, när hon
åter vippade fram:
»Jaha, och så höll du med den där tjyven,
som slog honom så förfärligt!» Hon satte sig
med upphettat ansikte och ljungande blick under
våldsam andhämtning.
»Vad för slag? Har han fått stryk av nå’n
tjyv också?» raljerade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
