Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Till underjorden - I. Vid dalporten till Dödsriket - II. En invärtes ulv inom den gamle nomaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 412 —
säkerligen ohelgat kåtornas vigda rum. Skräck
för de namnlöst oförvägne, som vågat sig hit,
intill porten av Dödsriket, någonting på länge ej
sport om bofast äventyrare eller främmande lapp.
Kanske när allt kom vida, ingenting mindre än
dödsgastar, en skara döingar, som strövat upp från
sitt mörka tillhåll genom denna dal port,
oberäkneligt nyckfulla, vanligen försåtligt onda, nidfullt
illgärningssamma, kallt glömska eller utan minne
av sitt mänskliga ursprung, om de så visst alla
hade ett sådant, vilket dock hörde till den stora
ovissheten...
II.
En invärtes ulv inom den gamle nomaden.
Fortare än hvad du anat for den giktbrutne
åldringen som ett nystan i linkfota språng utför
höjden. En ledig getarpojke fick lägga benen på
ryggen som ilbud till söner och tjänare, att om livet
var dem kärt hejda hjorden från vidare ströv mot
öster och ofördröj ligen skicka honom Tjapf, den
helsvarte hunden, utan att någon av kvinnorna
vid-rört honom med sina jordbundna händer. Vid
sådant budskap förstod husfolket alltför väl, att
fara var å färde och vilket öde väntade den
omtyckta våren. Kommen i husbondens våld fördes
Tjapf avsides utan vittnen till ett redan upplagt
bål av torra rakar, fick döden ögonblickligen
under slaget av den försåtliga yxhammarn och lades
under varjehanda heliga fukter, som berättaren ej
närmare känner, på bålet vid korpens sida. Vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
