Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra perioden (Den äldre medeltiden, omkr. 400-1250)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det omgifves »till vänster» af oceanen, »liksom
Berberiet[1] till höger». De indiska filosofer, som heta
brahmaner, påstodo, att om man ville spänna en sena
från Tzinitza genom Persica till det romerska riket,
så skulle den dela jorden i två hälfter. Landet
låg långt »åt vänster», så att vägen till det vore
mycket kortare från Persien än sjöledes utefter
kusten. Detta var orsaken, hvarför man hade så
mycket siden i Persien. Om ön Taprobane säger han,
att många skepp från Indien, Persien och Etiopien
besöka den, emedan från de aflägsnaste trakter, såsom
Tzinitza och andra emporier, dit fördes siden, aloe,
nejlikor, sandelträ och andra varor. Han omtalar i
detta sammanhang landet Malé (Malabar), där pepparn
växer, Kalliana, (troligen Kallyáni nära Bombay) där
man får godt järn, sesamträ och tyger, m. fl. orter
i Indien. Både i Kalliana och på Taprobane funnos
persiska kristna. Rörande sjöresan till Kina vet han,
att man först hade att segla åt öster en lång väg,
därefter böja mot norr »åtminstone så lång sträcka,
som från Ormudz till Euphrat». Bortom Tzinitza
fanns hvarken segelfart eller befolkadt land[2].
För västerlandet, som under denna tid icke hade
någon kännedom om det grekiska språket, förblef
det helt visst obekant, att en asiatisk furste, som
byzantinske källor kalla DIZABULOS[3]. sökte träda i
närmare beröring med Byzanz. Han var khakan öfver
en mäktig turkisk hord, och utbredde sitt välde under
några år (efter 533) från Kaspiska hafvet till Korea
och i söder till Tibet och kinesiska muren. Denna
har 569 sändt en beskickning till Byzanz, för
att där söka en marknad för kinesiska sidentyger,
som skulle fraktas tvärsigenom hans rike. I följd
häraf begaf sig ett grekiskt sändebud ZEMARKOS till
den turkiska furstens hof, som då var uppslaget
vid berget Ektag[4] (Aktag). Då nu detta
namn, som betyder »Hvita berget», är ganska vanligt i det inre
Asien, kunna vi ej afgöra, hvilket af dem som här
menas. Ordet öfversättes i den grekiska berättelsen
med »det gyllene berget», hvilket är felaktigt,
ty denna betydelse har bergnamnet Altai. Den prakt,
som utvecklades vid detta hof, var förvånansvärd;
prydnader af guld, silfver och siden omtalas i stor
mängd. På hemvägen fick Zemarkos följa fursten,
som var stadd på ett tåg mot Persien, till staden
Talas. Härifrån återvände han genom alanernas land
till Phasis, Trebizond och Byzanz. Några följder fick
ej resan hvarken för handeln eller geografien.
Det var delvis till dessa trakter, som medeltidens
fantasi förlade folken i Gogs- och Magogs land. Sagan
stöder sig på en biblisk berättelse, hvilken vanligen
lokaliserades hit. Profeten Hezekiel (kap. 38 och 39)
talar om fursten »Gog, som är i Magogs land» och som
»på yttersta tiden» skall i spetsen för hedningarnas
skaror infalla i Palestina men krossas af Jehovah. Och
i Uppenbarelseboken sammanfattades under benämningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
