Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag menar, är ni lotsen?»
Mc Coy lät sin blicks välsignelse överskygga den
reslige, bredaxlade man, med det tärda, orakade
ansiktet, som hade slutit sig till kaptenen.
»Jag är så god lots som någon», lydde Mc Coys
svar. »Vi äro lotsar allesammans här, kapten, och
jag känner till varenda tum av det här vattnet.»
Men kaptenen kunde inte dölja sin otålighet.
»Jag önskar att tala vid någon av myndigheterna
här, och det genast.»
»Då duger jag lika bra.»
Återigen denna fridens hugsvalelse, och hans
fartyg som var en brinnande ugn under hans fötter!
Kaptenen drog otåligt och nervöst upp ögonbrynen
och knöt näven, som om han ämnat utdela ett slag.
»Vem i helvete är ni?» frågade han.
»Jag är förnämsta myndighetspersonen på denna
ö», kom svaret i en ton som var om möjligt ännu
mera mild och undergiven.
Den reslige, bredaxlade mannen brast i ett kärvt
skratt, som delvis verkade komiskt, men mest
hysteriskt. Både han och kaptenen betraktade Mc
Coy med förvånade och misstrogna blickar. Att
denna barfotade landkrabba skulle inneha en så
hög värdighet var alldeles obegripligt för dem. Hans
oknäppta bomullsskjorta visade ett grånat, hårigt
bröst och skjortan var det enda plagg han hade
på sig utom byxorna. En utsliten halmhatt täckte
knappast hans gråa hårtestar. Ett ovårdat
patriarkaliskt skägg räckte halvvägs ner på bröstet. Hela
sin utrustning skulle han kunnat få för två shillings
i vilken lumpbod som helst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
