- Project Runeberg -  I Sverige /
88

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det sade bodhetjentens ansigte, och det var ett ärligt
ansigte.

I gästgifvaregården, der jag tog in, rådde samma
graflika tystnad som på gatan; porten var väl tillsluten,
men inne stodo alla dörrarne på vid gafvel, tuppen
gick midt i rummet och gol för att visa, det ändå
någon var hemma; för öfrigt var huset helt pittoreskt,
det hade en öppen altan åt gårdssidan, utåt gatan skulle
sådant varit alltför lifligt. Der hängde den gamla
skylten och gnisslade i blåsten, det var likasom han
varit lefvande. Jag såg det från mitt fönster, jag såg
äfven, huru gräset på gatan hade fått makt öfver
stenläggningen. Solen sken klart, men likasom i den
gamla ungkarlens ensamma kammare och på den gamla
möjungfruns balsamin i blomkrukan; det var stilla som
på en skottsk söndag, och det var en tisdag; man blef
stämd för Youngs nattliga tankar.

Från altanen såg jag in i grannens gård; der syntes
ingen själ; men barn hade lekt derinne; de hade
gjort sig en liten trädgård af bara torra pinnar, hvilka
voro stuckna i den mjuka jorden och vattnade; en bit
af en lerkruka, som visst hade varit deras vattenkanna,
låg der ännu. Pinnarne betydde rosor och geranium.
Det hade varit en vacker trädgård! ack ja! vi stora,
fullvuxna menniskor, vi leka på samma sätt, göra oss
en trädgård med kärlekens rosor, och vänskapens
geranium, vi vattna dem med våra tårar och med vårt
hjertblod — och likväl är och blir det torra pinnar,
utan rot. Det var en mörk tanke, jag kände det, och
för att få de torra pinnarna i min tanke till att bli
blomstrande Aronsstafvar, gick jag ut; jag gick i
småtrådarna och den långa tråden, det vill säga, i de små
gränderna och på den stora gatan, och här var mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free