Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kontinentalsystemets inre historia och tillämpning. Smugglingen och korruptionen — Mätsystemet och fiskalismen - Licenssystemet - Sjöfartsmonopol - Trianon- och Fontainebleaupolitikens tillämpning 1810—12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRIANON- OCH FONTAINEBLEAUPOLITIKENS TILLÄMPNING 1810—12 155
grad allt detta drifvit Napoleon in på just den väg, engelsmännen
från början till slut i realiteten åsyftat, framgår ovanligt tydligt af
ett yttrande (från hösten 1811) af Danmarks dåvarande minister i
Paris general Walterstorff, nämligen att Frankrike så att säga icke
hade någon annan handel än med England och då ville bevara den
för sig själf —• som man finner är själfva läget därigenom angifvet
med nästan samma ord som de engelska ministrarna nyttjade om
syftet med sin politik (ofvan sid. 83). Så till vida var framgången
ganska oemotsägligt på Englands sida.
Emellertid får detta ingalunda förstås så, som skulle
kontinentalsystemet ha spårat ur helt och hållet. Fontainebleaupolitiken hade
sin spets främst riktad mot den engelska manufakturexporten; och
därmed menade Napoleon blodigt allvar.
Någon skarp gräns mellan de direkt mot England riktade
förbuds-åtgärderna och de i Napoleons föreställning halft repressiva och halft
fiskaliska påbuden om kolonialvarornas import finnes emellertid ej
och kunde just på grand af oklarheten i begreppen ej finnas; det är
därför heller icke möjligt att hålla dem i sär i denna framställning.
Våldsamma och af skydda af folken voro båda, och organen voro till
större delen de samma för båda; men det lider intet tvifvel, att de
fiskaliska åtgärderna utgjorde den ojämförligt mest effektiva hälften
af det nya systemet, därför att längtan efter varorna alltid gjorde
befolkningen jämförelsevis villig att betala, om detta blott kunde skapa
tillförsel. Konkurrensen med smugglarna var visserligen långt ifrån
att göra slut på deras trafik, sålunda — för att fullfölja samma
terminologi — från att ge staterna monopol på den förbjudna
kolonialvaruimporten; men den inbragte i alla fall statskassorna vackra
summor. Enbart Napoleons tullinkomster stego till 105.9 mill. francs för
tiden från Trianontariffen fram till slutet af 1811, mot blott 11.6 mill.
för 1809, och auktionerna på konfiskeradt gods samt licensafgifterna
inbragte honom långt mer, för att icke tala om hvad vasallstaterna
lyckades förvärfva. Någon öfverblick öfver den nya politikens totala
vinst för statskassorna har man ej för närvarande, men det ger en
viss föreställning om det hela, att enbart auktionerna under de
återstående månaderna af 1810 (enligt Thiers) lämnade kontant nära 150
mill. francs. Inför sådana siffror är det ej svårt att förstå, hvilka
dimensioner den fiskaliska sidan af politiken skulle få, och den blir
också alltmer markerad under hvart och ett af de återstående åren.
Den för all världen synliga slutstenen på den nya byggnaden ut-
Den nya
politikens
tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
