- Project Runeberg -  Kosackerna : berättelser /
205

(1944) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En markörs berättelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOSACKERNA

05

— Ifall jag hade pengar skulle jag inte våga neka, sa jag,
men jag har inga.

Han rusade ut, han bet ihop tänderna och knot nävarna,
sprang som en tosing i korridoren och dunkade sig för pannan.

■— Å Gud! sa han. Vad är nu detta?

Han gick inte ens tillbaka in i matsalen, utan hoppade upp
i vagnen och åkte därifrån.

Det var både ynkligt och löjligt.

— Var är herrn som åt middag med mig? sa husaren.

— Han har rest, sa de.

— Rest? Vad lät han hälsa?

— Han lät inte hälsa något, sa de, han satte sig upp och
åkte i väg.

-— Jo, det var en fin fågel, sa han.

•— Nu kommer han då inte på länge, tänkte jag, efter en sån
skam. Men vackert! Nästa kväll kom han igen. Han gick in i
biljardrummet och hade någon sorts skrin med sig. Han tog av sig
ytterrocken.

— Låt oss spela, sa han.

Han tittade under lugg och såg ilsken ut.

Vi spelade ett parti.

— Nu kan det vara nog, sa han. Skaffa mig papper och penna
— jag måste skriva ett brev.

Utan att ana något hämtade jag papper och lade det på
bordet i det lilla rummet.

— Var så god, sa jag.

Nå gott! Han satte sig vid bordet och började skriva. Han
skrev, och hela tiden han skrev mumlade han något för sig själv.
Till sist sprang han upp, svart i synen.

— Gå och se efter om min vagn är kommen, sa han.

Det var på fredagen i fastlagsveckan, så vi hade inga gäster,
alla var de på baler.

Jag gick för att höra om vagnen, men hade inte väl hunnit
utom dörren förrän han skrek: — Pjetrusjka, Pjetrusjka! precis
som om han blivit rädd för något.

Jag vände om. Han stod där vit som ett lärft och tittade på
mig.

— Herrn ropade på mig? sa jag.

Han teg.

— Vad är det som behagas? sa jag.

Han teg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:15:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosacker/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free