- Project Runeberg -  Kosackerna : berättelser /
206

(1944) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En markörs berättelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206

IiEO TOLSTOJ

— Ack, jo visst, låt oss spela ett parti till, sa han.

Gott. Han vann partiet.

— Säg, har jag inte lärt mig spela bra? sa han.

— Joo då, sa jag.

— Gå nu och hör efter om vagnen är kommen, sa han.

Han gick av och an i rummet.

Utan att ana oråd gick jag ut på trappan. Ingen vagn fanns
och jag vände om in.

På återvägen hörde jag hur det lät som om någon stött en kö
i golvet.

Jag kom in i biljardrummet. Där luktade besynnerligt.

Vad ser jag! Där låg han badande i blod, med en pistol bredvid
sig. Jag blev så förfärad så jag inte fick fram ett ord.

Det ryckte litet i benen, och han sträckte på sig. Sen rosslade
han några tag, och så sträckte han på sig på det här viset.

Gud vet varför han begick en sån synd och gjorde sig evigt
osalig.

Det här papperet lämnade han efter sig, men inte kan jag få
ut någon mening ur det.

Ja tänk, vad herrarna kan ta sig till!

*



»Gud har gett mig allt vad människan kan önska: rikedom,
ett ansett namn, intelligens, nobless i karaktären. Men jag ville
njuta och trampade i smutsen allt det goda, som fanns inom
mig.

Jag är inte vanärad, inte olycklig, jag har inte begått något
brott; men jag har gjort vad värre är: jag har dödat mina känslor,
min intelligens, min ungdom.

Jag är insnärjd i ett smutsigt nät, som jag inte kan komma
ur och som jag inte kan vänja mig vid. Jag faller och faller,
ständigt, jag känner att jag faller men kan inte hejda mig. Det
skulle vara lättare för mig om jag vore vanärad, olycklig, brottslig.
Då funnes det ett slags tröstande dyster storhet i min förtvivlan.
Om jag vore vanärad, skulle jag kunna höja mig över vårt
samhälles hedersbegrepp och förakta dem. Om jag vore olycklig,
skulle jag kunna knota. Om jag hade begått ett brott, skulle jag
genom ånger eller straff kunna sona det; men jag är helt enkelt
låg, vämjelig, jag vet det — och kan inte resa mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:15:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosacker/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free