Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Labbar
- Laburnum
- Lacerta
- Lactarius
- Lactuca
- Lada
- Ladufogde
- Ladugård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
L.
Labbar, Lestris l. Stercorarius, ett
simfågelsläkte, som liknar måsarna, från vilka de
skiljas genom sin med en mjuk hud klädda, vid
roten trinda näbb, mörka fjäderskrud och stjärt
med 2 långt utskjutande mittpennor. Dessa
fåglar, varav i Sverige finnas 4 arter, äro
mycket skickliga flygare, som röva bytet från
måsar men även taga ägg, fågelungar och små
däggdjur. Vanlig l., L. crepidata Brehm.,
vilken är föga större än en fiskmås, finnes
vid Västkusten samt i norra Östersjön ned
till Östergötland.
Laburnum. Se Guldregn.
Lacerta. Se Ödla.
Lactarius. Se Riska.
Lactuca. Se Sallad.
Lada, hus för förvaring av hö, otröskad säd
och halm. I äldre tid ansågs i allmänhet
nödvändigt att förvara hela skörden i hus, och för
hö och halm, som ej rymdes på skullar, samt
otröskad säd, som icke fick rum i logen,
byggdes lador ute på ägorna, i Norrland ofta en
sådan på varje teg. Omkring mitten av förra
århundradet, då sädesodlingen starkt ökades,
började man ersätta de slutna ladorna, särdeles
för säd, med öppna hjälmar eller stacktak
vilande på stolpar, liksom det blev allt vanligare
att lägga såväl hö som otröskad säd och halm
i fritt stående stackar. Härtill bidrog
arbetskraftens fördyring, i det att stackning kräver
mindre arbete än inläggning i de ofta obekväma
ladorna, likasom virkesprisens stegring, som
tvang till sparsamhet i husbyggnad.
 |
| Stolplada. |
Härmed har ock följt ändring i ladornas
byggnadssätt. I äldre tid byggde man små
lador, i vilka höet skulle instickas genom en
trång glugg, i Norrland byggdes de av glest
liggvirke, så att en kraftig luftning skedde
genom mellanrummen mellan stockarna, vartill
ladans vanligen nedåt avsmalnande form
ytterligare bidrog, i det att höet hängde på de
lutande väggarna. Numera göras ladorna
större, med lodräta väggar och helst med
genomkörningar, så att avlassningen kan ske
direkt från vagnen i ladrummen (golven).
Timmerväggarna ersättas av stolpresning med
brädfodring, som ofta täcker endast övre delen
till omkring 2 m. höjd, under det att nedre
delen är öppen. Därjämte inskränkes
användningen av tvärgående virke och strävor, vilka
hindra utrymmets tillgodogörande. Jfr. Loge.
Om ladutrymmet av hö och halm se d. o.
Ladufogde. Se Förvaltningspersonal.
Ladugård, fähus, kostall. De
allmänna fordringar, som i art.
Lantmannabyggnader och Stallbyggnad angivits, äro särskilt
viktiga beträffande ladugårdar, emedan
kreaturen stå inomhus under så stor del av året
samt ofta äro underkastade en mindre
naturenlig behandling, som är ägnad att försvaga
deras hälsa. Dessa fordringar voro mycket illa
tillgodosedda i de förr vanliga, trånga, mörka
och obekväma samt ofta dragiga ladugårdarna.
Framstegen i dessa avseenden ha i senare tid
varit stora.
Utrymmet bör vara sådant, att djuren
kunna hålla stallvärmen under vintern vid
omkring 15° C., vilket i en väl ombonad l.
kan ske, om djuren äro jämnt fördelade i hela
rummet och luftkuben ej synnerligt överstiger
20 m3. per vuxet djur. Vid lämpliga mått på
bås, foderbord och gångar (se nedan) motsvarar
detta en rumshöjd av 2.5, högst 3 m.
Undantagsvis förekomma ladugårdar med över 30 m3.
per djur. Delar av ladugården, som ej äro
upptagna av djur, bliva gärna kalla och
fuktiga. I större ladugårdar äro ungdjuren ofta
inrymda i särskilda hus eller en avstängd del
av ladugårdsbyggnaden, vilket ökar
möjligheten att skydda dem från tuberkelsmitta
från de äldre djuren och underlättar deras
skötsel. Vanligen, särskilt i mindre ladugårdar,
äro kättarna för kalvar och ungdjur inrymda i
samma rum som de stora djuren, i bås, som böra
vara anbragta så, att djuren äro skyddade för
drag.
Djurens uppställning bör vara
sådan, att utrymmet väl tillvaratages samt
fodring, utgödsling och djurens utsläppning
blir lätt. Detta vinnes i en mindre l. bäst
genom uppställning i 2 rader å ömse sidor om
ett längsgående foderbord eller fodergång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/0713.html
