Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ioS —
Men Ursus, »om börjat bli otålig över att vänta si länge, trädde närmarr
och stack in huvudet genom dörren till sovrummet.
— Chilon Chilonides! sade han.
— Pax tecuml Pax l Pax! svarade Chilon. O, du den bäste bland alla
kristna! Jag heter visserligen Chilon, men det måste vara ett misstag! Jag
känner dig icke.
— Chilon Chilonides! upprepade Ursus Din herre, Vinicius, befaller dig
att genast följa med mig.
XX1I1.
Vinicius vaknade vid en häftig smärta. 1 första ögonblicket visste han icke
var han var, eller vad som hade hänt. Det snurrade runt i huvudet på honom
och det låg en dimma för hans ögon. Men så småningom återvände
medvetandet, och genom dimman såg han tre män, som lutade sig över honom. De två
kände han genast igen, den ene var Ursus ,och den andre var den gamle man,
han kastat åt sidan, då han sprang bort med Lygia. Den tredje, en fullkomlig
främling, höll Vinicius’ vänstra hand och kände på den från armbågen till
skulderbladet. Detta förorsakade Vinicius så häftiga smärtor, att han trodde,
det var ett slags hämnd mot honom, och han stötte fram mellan sammanbitna
tänder:
— Döda mig i stället!
Men de tre männen tycktes icke fästa sig vid dessa ord. Ursus med sitt
allvarliga men ändå skräckinjagande barbaransikte stod och höll en bunt, vita
tygremsor i handen, och den gamle mannen sade till honom, som kände på
Vinicius’ arm:
Glaukos, är du säker på, att såret i huvudst icke är dödligt?
— Ja, alldeles säker, ärevördige Crispus, svarade Glaukos, under min
femtonåriga tjänstgöring som slav vid flottan och sedan, då jag bodde i Neapolis
har jag förbundit många sår, och denna sysselsättning inbringade mig så stor
förtjänst, att jag kunde friköpa mig själv och de mina. Såret i huvudet är
inte farligt. När denne man — här pekade ban på Ursus — ryckte flickan
från den unge mannen och kastade honom mot väggen, har denne tydligen
omedvetet lyft armen. Denna blev vriden ur led och bröts, men därigenom
räddade han både sitt huvud och sitt liv.
— Du har haft många av våra bröder under din vård, svarade Crispus, och
du är känd som en skicklig läkare. Därför skickade jag Ursus efter dig.
— Som på vägen tillstod för mig, att han i går var fast besluten att döda
mig.
— Redan förut hade han biktat sig för mig. Jag, som känner dig och din
kärlek till Kristus, förklarade för honom, att icke du var förrädaren, utan den
där främlingen, som sökte övertala honom att mörda dig.
— Det var en god ande, men jag trodde det var en ängel, svarade Ursus
med en suck.
— Det får du berätta mig en annan gång, sade Glaukos, nu måste vi först
tänka på den sårade.
Därefter började han vrida Vinicius’ arm i led. Fastän Crispus stänkte
vatten i ansiktet på honom, förlorade Vinicius åter medvetandet. Det var för
övrigt bäst för honom, ty han kände varken då Glaukos drog armen i led eller
då han spjälade den med två konvexa träribbor, för att den skulle ligga
orörlig-
Efter operationen vaknade Vinicius åter och fick se Lygia.
Hon stod vid hans säng och höll i sina händer en kopparskål med vatten,
i vilken Glaukos doppade en svamp och fuktade Vinicius’ panna.
Denne vågade ej tro sina ögon. Han trodde, att det var en feberdröm, och
först efter en lång stund kunde han viska: Lygia!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
