Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 123 —
över honom, kände han värmen från hennes kropp, och hennes upplösta hår
föll ned över hans bröst. Han blev blek av sinnesrörelse, men i sin
förvirring och lidelse kände han, att hon var honom dyrbarare än allt annat i
världen. Förut hade han åtrått henne, men nu älskade han henne av hela sitt
hjärta. Förut hade han, liksom alla hans samtida, varit en hänsynslös och
blind egoist, som endast tänkte på sig själv, men nu bekymrade han sig
även cm henne.
Snart kunde han emellertid icke äta mer, och fastän han fann stort
behag i hennes närvaro, sade han:
— Nu är det nog! Gå nu själv till vila, du gudomliga!
— Kalla mig ej så, sade hon, det passar ej för mig att höra på sådant.
Men hon log mot honom och förklarade, att hon inte kände sig trött, och
att hon inte tänkte gå och lägga sig, förrän Glaukos kommit. Hennes ord
ljödo som musik i hans öron, hans hjärta överflödade av rörelse och
tacksamhet, och han funderade på, hur han skulle kunna visa henne sin
tacksamhet.
— Lygia, sade han efter en stunds tystnad, jag har hittills icke känt dig.
Men nu vet jag, att jag sökte nå dig på orätta vägar. Men jag ber dig nu
återvända till Pomponia Græcina, och var övertygad om, att ingen hädanefter
kommer att lyfta en hand mot dig.
Hennes ansikte blev plötsligt sorgset, och hon sade:
— Jag skulle vara lycklig, om jag åtminstone finge se henne på avstånd,
men jag kan ej återvända th.’, henne.
— Varför? frågade Vinicius förvånad.
— Vi kristna veta genom Acte, vad som sker på Palatinen. Har du ej höst,
att Cæsar efter min flykt och före sin egen avresa till Neapolis lät kalla till
sig Aulus och Pomponia och hotade dem med sin vrede i den tron, att de
hjälpt mig på flykten? Lyckligtvis kunde Aulus svara honom: ’Du vet,
herre, att aldrig en lögn kommit över mina läppar. Jag svär dig alltså, att
vi icke hjälpt henne att fly, och att vi lika litet som du känna till hennes
uppehållsort.’ Och Nero trodde honom och glömde snart bort saken, men på
de äldstes råd har jag aldrig skrivit en rad till min moder, så att hon i
nödfall kan svära på, att hon icke vet, var jag finnes. Du kan kanske icke förstå
det, men vår lära förbjuder oss att ljuga, även om vårt liv stode på spel.
Jag har därför icke sett Pomponia, sedan jag lämnade hennes hus.
Hon överväldigades av längtan, och tårarna kommo henne i ögonen. Men
hon lugnade sig snart cch sade:
— Jag vet, att Pomponia även längtat efter mig, men vi ha en tröst, som
icke andra ha.
— Ja, svarade Vinicius. Eder förtröstan är Kristus, men det förstår jag
icke.
— Gir akt på oss! För oss finns inga skilsmässor, inga smärtor, inga
lidanden, ty sorger och lidanden skola förvandlas i glädje. Och döden själv, soæ
för er är livets slut, är för oss endast dess början, en övergång från en mindre
lycka till en högre, som varar i evighet. Betänk, hur den lära måste vara
beskaffad, som bjuder oss älska till och med våra fiender, som förbjuder oss
att ljuga, som renar vår själ från ondska och lovar oss evig lycksalighet efter
döden!
— Allt detta hörde jag i Ostrianum, och jag har sett, hur ni handlat mot
mig och Chilon. Då jag tänker på detta, förefaller det mig ännu som en
dröm. Men svara mig på en annan fråga: Är du lycklig?
— Ja, svarade Lygia. Jag tror på Kristus, och därför kan jag icke vara
olycklig.
— Och skulle du icke vilja återvända till Pomponia?
— Jo, det skulle jag vilja av allt mitt hjärta, svarade Lygia, och jag skall
också återvända, om det är Guds vilja.
— Jag ber dig: vänd tillbaka, och jag- svär dig vid mina husgudar, att jag
aldrig skall lyfta en hand mot dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
