- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
160

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— i6o —

fatta den, ären om den innehölle alla mänskliga och gudomliga sanningar. . .
Denna lära kräver försakelse, och jag älskar icke att försaka något i livet.
Jag har nog av mina ädelstenar, mina kaméer, mina vaser och min Eunice.
Jag tror inte på Olympen, men jag inrättar mig på jorden och skall stanna
här så länge, tills Caesar befaller mig att öppna mina pulsådror. Jag älskar
alltför mycket violdoft och ett gott bord. Jag älskar till och med våra
gudar. . . som retoriska figurer, och Achaja älskar jag, dit vi nu skola fara
med vår tjockmagade, smalbente, oförliknelige, gudomlige Cæsar Augustus . . .
Herkules, Nero!

Blotta tanken på, att han någonsin skulle kunna omfatta en galileisk fiskares
tro, föreföll honom komisk, och han började sjunga sakta för sig själv:

"Med myrten virar jag mitt blanka svärd
liksom Harmodios och Aristogeiton. . ."

Men här tystnade han, ty en slav anmälde Eunices ankomst.

Nu slogo de sig ned till aftonmåltiden, under vilken Vinicius, sedan
cit-terspelarna föredragit några sånger, berättade Petronius om Chilons besök,
och hur detta besök hade ingivit honom tanken att vända sig direkt till
apostlarna, just i det ögonblick, då Chilon höll på att piskas i tortyrrummet.

Petronius, som åter började känna sig sömnig sade:

— Tanken var god, då resultatet var gott. Men vad Chilon beträffar skulle
jag i ditt ställe ha givit honom fem guldmynt. Men när du nu i stället
piskade honom, hade du bort piska honom till döds, ty vem vet, om icke en
gång senatorer skola buga sig för honom, liksom de nu buga sig för vår
riddare av becktråden, Vatinius. God natt!

De lade bort kransarna, och Petronius och Eunice begåvo sig hem. När
de gått, gick Vinicius till sitt biblotek och skrev följande brev till Lygia;

"Jag vill, att när du öppnar dina vackra ögon, o, gudomliga, detta brev
må önska dig god morgon. Därför skriver jag i kväll, fastän jag hoppas få
träffa dig i morgon. Cæsar reser till Antium i övermorgon, och ack, jag
måste följa honom. Jag har redan sagt dig, att olydnad skulle medföra
döden i detta fall, och jag har icke mod att dö nu. Men om du icke vill, att
jag reser, så behöver du endast skriva ett ord, och jag stannar. Då får
Petronius avvända faran från mig, så gott han kan.

I dag, på denna glädjens dag, har jag låtit utdela gåvor bland alla
slavarna, och de, som varit tjugo år i min tjänst, skall jag i morgon föra till
prætorn för att frigiva dem. Det tycktes mig, som om detta mitt
handlingssätt överensstämmer med den milda tro, du omfattar, och jag har därför
gjort det för din skull. I morgon skal jag tala om för dem, att de ha dig
att tacka för sin frihet, så att de må tacka dig och prisa ditt namn. I
gengäld giver jag mig som slav åt dig. O, måtte jag aldrig bli fri! Förbannad
vare Antium och Cæsars resa. Jag skattar mig trefalt lycklig, att jag icke är
så vis som Petronius, ty då skulle jag kanske även bli tvungen att följa med
till Achaja. Minnet av dig skall emellertid förljuva skilsmässan. Så ofta jag
ser ett tillfälle att komma undan, skall jag kasta mig på en häst och skynda
till Rom för att fröjda mina ögon med åsynen av dig och mina öron med
din ljuva röst. Så ofta det är möjligt, skall jag skicka en slav med ett brev
till dig.

Jag hälsar dig, gudomliga, och omfamnar dina knän. Var ej ond över,
att jag kallar dig gudomliga. Om du förbjuder mig det, skall jag lyda, men
i dag kan jag ej annorlunda. Jag hälsar dig av allt mitt hjärta från ditt
framtida hem."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free