Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra ända simmar en mässingsgult blänkande,
ofantlig timmerflotte, en hel ö, hopsvetsad af de
fjärran Älfdalsskogarnas slagna och hudafbarkade
bjässar.
»Där ser du ett stycke af Siljans dagsverke,»
säger Karl-Olof. »En enda sådan flotte kan räkna
ända< till fyrtio tusen timmer, inringade inom en
jätte-gördel af sammankopplade bommar. De har
alla kommit med vårfloden från de norra
distrikten, fastnat på grundvattnet vid Mora låga strand
och måste nu med den förliga vinden bogseras
vidare till älfmynningen vid Leksandsnoret. Där
tar den trygga, breda kungsådran åter hand om
dem. Och så bär det vidare, alltjämt vidare genom
älfvens mäktiga puls, genom dagar och
veckor emot lastageplatserna och de stora
sågverken nere vid kusten. Det är blodet, som
strömmar ut från Sveriges hjärta; mycket kommer
väl till godo, tusen sinom tusen nya hem, friska
celler i landets kropp, bygges upp af dess safter!
Men mycket går också förspildt, rinner ut öfver
hafven till främmande kuster, säljes för klingande
guld till snöda krämare. Ser du på fjällryggen
däruppe — och där — och där — milslånga
sträckor där skogen är bortmejad järns med roten som
af en svepande jättelie, breda strimmor flådda ur
bergens lefvande varma päls! Där har
skogssköflarna gått fram, våldsverkarna,
bolagsplundrarna, och hvarje ärlig dalaman måste rodna af
blygsel och vrede vid att se dessa skymfliga ärr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
