Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ilja Ehrenburg: Den gamle buntmakaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLE BUNTMAKAREN 43
fällar och upprepa böneorden — varma, gulnade,
sträva som hans kinder.
Utanför fönstret larmar den lilla judestaden. Och
slutligen kommer en stormig, ond dag. Från
gryningen knarra vagnar förbi. Vid staketen stå de
modiga sammanträngda. De läsa de segrande vitas
ädelmodiga upprop. Sjechtel läser inga upprop. Han
sitter sysslolös hemma — ingen kommer med
beställningar. Han sitter och tänker: nu är det redan höst,
dagarna bli kortare... Sjechtel är orkeslös och
likgiltig. Han tänker icke på varför människorna äro så
upprörda, varför vagnarna knarra och Motjas mor
jämrar sig. Nej, han tänker icke på döden — den
gamle narren. Han har ont i höfterna, och
ögonen klibba samman.
Natten smyger sig in i de trånga, olyckliga
judegårdarna. På gatan blänka axelklaffar, och den
skri*-kiga käringen, som brukar sälja stekta äpplen, är nu
tyst. Det är redan mörkt på gårdarna — natten söker
slita sig fri för att döda den futtiga, gråa dagen. Den
kommer slutligen fri. Då först hörs trampet.
Segrarnas ögon äro övermodiga och
olycksbådande. De ha örhängen och hesa röster. De gå in
i de närmaste husen, plocka i högar av färgrika,
värdelösa saker och tyckas synbarligen tillfredsställda
med livet. Utan att akta på invånarnas oroliga
andhämtning bryta de upp lådorna. Naftalinet kommer
dem att nysa. Uppmärksamt undersöka de stämplarna
på silvret. Vid åsynen av en konstnärlig kaffepanna
eller en hemvävd bordduk bli de rörda. Nu lämna
de rummet. De le förläget och osäkert. Och ur deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
