Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Konungen och rådet - §15. Unionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
brekt vann sin första framgång, en bemärkelsedag icke
blott för Sveriges utan för unionens framtid. Det lägre
frälset slöt sig talrikt till allmogen och betryggade där¬
igenom i väsentlig mån framgången; äfven rådet och pre¬
laterna gjorde till en början gemensam sak, delvis upp¬
riktigt, delvis af tvång, och hela folket stod snart rustadt
att försvara Sveriges frihet och lagbok. Under sådana
förhållanden blef det, när fråga vardt om unionens för¬
nyande, mera tal om värnande af Sveriges nationella rätt
än om något stärkande af unionsbanden, och de svenska
ombuden vid unionsmötet i Kalmar 1436 blefvo föranlåtna
att framlägga sin bekanta statsrättsliga deduktion af be¬
greppet inländsk. Men på unionens återställande arbetade
man ännu under mer än tre fjärdedels århundrade. Jämte
det fosterländska framträdde snart i Sverige äfven ett
unionsparti, som i hufvudsak bestämdes af hierarkisk¬
aristokratiska intressen.
Försöken att Snart sagdt det enda allvarliga försöket att verkligen
og uni organisera unionen på laglig grund gjordes 1436 och före¬
> ligger i det förslag till unionsakt, som, ehuru i ofullbordadt
skick, bevarats till våra dagar och en tid i Sverige gick
och gällde som det ursprungliga unionsdokumentet af 1397.!
Man torde ha skäl att antaga, att det representerar sven¬
skarnes åsikter. Två år senare (traktaten i Kalmar ?/,
1438) nöjde man sig med ett nödtorftigt försök att hålla
hop de tre rikena, så länge k. Erik lefde, och förutsatte
redan möjligheten af separata konungaval efter hans död;
samma ståndpunkt intog, efter Eriks afsättning i Danmark
och Sverige, jönköpingsfördraget 3/,, 1439: en öfverens¬
kommelse i godo så väl om konungaval som om fred och
förbund rikena emellan. Tanken på en upplösning låg så¬
lunda i luften, men svårigheten att komma öfverens om en
inhemsk konung gjorde, att Sverige snart sagdt mot sin vilja
åter gled in under en unionskonungs spira, men man hade
den försiktigheten att förelägga den blifvande konungen
en vidlyftig handfästning att underskrifva, och hvad som
ej skett 1440, det inträffade verkligen 1448.
! Jfr därom Rydberg, Om det från unionsmötet i Kalmar 1397
bevarade dokumentet samt Sv. Trakt. III, s. 167 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
