Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Skolgosselifvet i Vesterås 1825 - 1828
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till dess jag lärt mig skrifva litet bättre. Klent blef det i alla
fall. – Kristendomsundervisningen bestod icke i
katekesläsning; qvartanerna ansågos hafva växt ifrån katekesen, och i
dess ställe läste vi teologi. Läroboken var Ernestis teser, som
voro skrifna på latin och lärdes utantill jemte bibelspråk, dels
på svenska och dels på grekiska. – Flere läroämnen än dem,
jag nu nämt, kan jag icke påminna mig att vi hade. Moderna
språk kommo alls icke i fråga.
Lärosättet var uteslutande fäst vid hemarbeten, så att
läsningen på skolrummet helt och hållet bestod i att
redogöra för hemlexorna, hvarvid läraren gjorde sina förklaringar.
Vi ropades upp, en och en i sänder, och de andre voro åhörare.
Stundom begagnades dock monitorer i historia och geografi.
Några gossar förhördes först, och sedan dessa befunnits kunna
sin lexa, stäldes de att förhöra de öfriga. All läsning var
klassläsning, så att hvarje klass hade blott en lärare, hvilken
undervisade i alla ämnen, dock med det undantag, att i högsta
klassen funnos två lärare, rektor och konrektor.
Dessa mina båda lärare voro rektor Gother och
konrektor Boberg. Gother var en obehaglig lärare för lathundar och
tjufpojkar, men som jag icke hörde till någondera sorten, tyckte
jag rätt bra om rektor Gother, och jag tror nästan, att jag var
ett slags liten favorit hos honom, dock utan mannamån. En
skicklig lärare var han, men kanske med nog mycken
fallenhet att vara polismästare; hans tjufpojkransakningar borttogo
mycken tid under lärotimmarna. Gother öfverlefde min
skoltid blott några få år och dog i sin bästa ålder. – Boberg
åter blef mycket gammal och slutade sina dagar som pastor
i Romfartuna pastorat. Jag hann blifva några och sextio år
gammal, medan denne min skolgosselärare ännu lefde. Jag
träffade honom en och annan gång på hans gamla dagar; jag
besökte honom en gång i Romfartuna. Jag är honom skyldig
tacksamhet för mig bevisad välvilja. Boberg var en
aktningsvärd man, men i undervisningen föreföll han något torr.
Skoltukten var ordentlig; ris begagnades, men ej mera, än
som var behöfligt för okynniga pojkar. De, som gingo i högsta
klassen, hade ett visst anspråk att slippa stryk, men anspråket
erkändes icke af rektor Gother. Dock var sådan bestraffning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
