Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om allmän flottled - 4 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. F. om allmän flottled, 4g. 69
nande tjenligast förfaras bör, så att ändamålet må utan
oskälig kostnad vinnas med minsta olägenhet för den,
hvars rätt är i fråga.
Om ersättning för skada och kostnad som till följd af flottled vållas, se
denna förordning 6, 8, 9, 10 och 12 §§.
Om verkställighet af konungens befallningshafvandes beslut i dessa fall, se
ibm 12 §.
Ur motiven: »Den skada, som genom de för flottleden nödiga
anläggningar och åtgärder tillskyndas strandegare eller andra, är antingen
sådan, att derigenom egendom fråntagas egaren för att begagnas för
flottledens ändamål, eller ock af beskaffenhet, att egaren, ehuru han lider
mer eller mindre intrång i nyttjanderätten, dock fortfarande kan göra
sig egendomen till godo.
Det är således två olika kategorier af skada, som här måste vid
lagstiftningen uppmärksammas, under förutsättning nemligen att
flottledens inrättande eller ordnande anses vara ett företag af den
allmän-nyttighet, att den enskildes rätt att behålla sin egendom fri från dylik
skadegörelse anses böra stå tillbaka. Den ena af dessa kategorier —
den först antydda — sammanfaller med den expropriation i egentlig
mening, hvarom l § i 1866 års expropriationslag handlar, nemligen det
fall då egaren tvingas att upplåta jord eller lägenhet till begagnande
för allmänt behof. Den senare kategorien åter, som för egaren innebär
skyldighet att allenast underkasta sig ett intrång på det område,
hvaröfver han rätteligen eger att förfoga, eller tåla en olägenhet, som
härflyter af anläggningens nyttjande för afsedt ändamål, antager närmast
egenskapen af en hans egendom ålagd servitut och är endast så till vida
att anse jemförlig med expropriation, som en förminskning i
egendomens värde derigenom vållas. I fråga om det förstnämnda slaget eller
expropriation i egentlig mening uppställer gällande lag i allmänhet den
regel, att endast konungen eger att gifva tillstånd dertill samt att den
egendom, som för ändamålet afstås, skall lösas af den, som fått
tillstånd att expropriera. Undantagsvis är dock i fråga om jords eller
lägenhets begagnande för utläggning af elektriska telegraftrådar befrielse
från skyldigheten att lösa egendomen medgifver! för den händelse, att
genom anläggningen eller dess framtida skötsel och vård något
synnerligt men i nyttjanderätten icke tillskyndas egaren, hvilken dock alltid
har rätt till ersättning för det intrång han får underkasta sig. Endast
i det fall nyssnämnda föreskrift angående elektriska telegraftrådar afser
anvisar expropriationslagen någon utväg att ålägga egendom bördan af
en servitut; och då samma lag, såsom varande eri undantagslag, ej får
gifvas en extensiv tolkning, har beredningen ej kunnat dela den någon
gång uttalade meningen, att äfven i andra fall servituter skulle enligt
expropriationslagen kunna tillskapas.
Då emellertid, enligt sakens natur, för flottleds inrättande och
nyttjande ovilkorligen måste förutsättas, att servituter af i fråga varande
slag kunna lagligen åläggas, framträder till besvarande frågan huruvida
åläggandet deraf bör tillgå på alldeles enahanda sätt, som då jord eller
lägenhet skall enligt expropriationslagen afstås, och således bero ute-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
