Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Syndafallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem alla” Jac. 2: 10), så uppträder nu vid sidan av den
medfödda arvsynden, en ännu svårare, nämligen
lagöverträdelsen eller verksynden (i sina lägre grader kallad
svaghetssynd), och människorna hade sålunda nu i dubbel måtto
varit dömda till förtappelse och helvetets eld, så vida icke
Gud som i sin allvishet förutsett allt detta, också av
evighet varit betänkt på ett ännu kraftigare medel till släktets
återlösning och förlossning. Av sig själv kan människan —
det ligger ju i sakens natur — härvid intet göra; även hennes
bästa handlingar och känslor äro i sig själva, och så länge
hon ännu ej inträtt i nådaståndet, ingenting annat än synd.
(”Hedningarnas s. k. dygder äro endast finare laster.”) Men
lika litet eller ännu mindre kan Gud, den evige Hämnaren,
efterskänka om också blott en atom av vad hans straffande
rättvisa kräver — han vore i sådant fall icke Gud.
Hur skulle då detta som det tyckes olösliga problem
(människans frälsning) finna sin lösning? Tydligen endast på
ett sätt nämligen så, att En Annan åtog sig att i vårt ställe
uppfylla lagen samt lida straffet för dess överträdelse, och
sålunda göra Guds rättfärdighet tillfylles. Men tillika måste
då denne Andre själv vara född utan arvsynd, i motsatt fall
hade han ju också varit innesluten under den allmänna
fördömelsens dom och själv i behov av en frälsare (”Kan dock
en broder ingen förlösa eller någon försona med Gud”,
Ps. 49:8).
I hela universum fanns blott en enda varelse, som kunde
uppfylla alla dessa villkor, nämligen Guds enfödde Son,
Herren Christus. Skulle han också åtaga sig försoningsverket?
Skulle Han, detta var den stora frågan, själv Gud, befinnas
villig att lämna den plats på Gud faders högra handi5),
15) Figurligt talat. Gud såsom varande en ande har
naturligtvis icke händer i vanlig mening. Uttrycket vill blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
