Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Almqvist som religionsfilosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänka, om han också icke står på förnuftet såsom princip.
När man derför nu en gång befinner sig i den ställningen, att
man måste tänka, så kan det väl af sina orsaker inträffa, att man
tänker dumt och påstår osammanhängande saker; men det kan
åtminstone icke göras till regel för en menniska när hon tänker,
att hon bör tänka orimligt. Det måste tvärtom vara någonting
berömligt, förträffligt och rätt, ej blott för menniskan, utan
äf-ven för teologen, att tänka rätt, efter det är frågan om att
tänka. Man kan ju annars låta bli tanken. — Man kan ju
låta bli att läsa Skriften för att systematisera den eller för
att lära sig inse Guds beskaffenhet. Man kan ju blott låta
den, för hvaije tillfälle man läser den, verka på- samvetet till
inrättande af en religiös lefnad, verka på sinnets förädlande
till fromhet, och på själens förvandling till godhet, säkerhet
och ro, utan att dervid begrunda om allt hänger riktigt
tillsammans i ett system, eller söka att komma under fund med Guds
egen natur. Med andra ord, man kan ju vara en gudfruktig
menniska; man är ju icke derför nödsakad att vara teolog.
Men om någon under läsning af Skriften kan bringas till en
art af öfvertygelse, inbillning eller tro, som gifver honom ro
och sällhet, så är detta rätt lyckligt. Men detta hör icke
hit. Här är nu frågan om teologien, om system, om
vetenskap, och der måste man tänka. Derför har ock Almqvist
i det förut anförda tänkt, tänkt ordentligt, och ärligt
upp-gifvit resultaten. Man kan tala om faror af tvifvelsmåls
utspridning, om teologiens slut o. s. v. Men han vill nämna
någonting om en verklig fara. Om allt som tillhör utgrundandet
af Guds beskaffenhet, om allt som kan få namn af system
och vetenskap nödvändigt lefver i tankens område, — och
till tanke hör att tänka rätt — och om man ej bestämdt vet
sig tänka rätt, utan att stå på förnuftet såsom princip — så
förefaller det såsom om ingen vetenskap vidare skulle kunna få
fortfara att vara oförnuftig. Det skulle då sväfva öfver
teologien det öde, att antingen nödgas varda förnuftig, stå på
förnuftet såsom princip, alltså icke längre vara teologi, utan
hvad man brukar kalla filosofi: eller fortfara att vara
oförnuftig, samt då åter icke längre vara en vetenskaps alltså icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
