Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Aftonbladet drog Almqvist sjelf, åtminstone till någon
del, försorg om att Det går an blef behandlad såsom han
önskade *. Dock ega vi ett bevis, att Almqvist fann sig
föranlåten att iakttaga en viss grannlagenhet gent emot Hierta:
ett bref rörande en recension af Törnrosens bok,
imperial-upplagan.
»Broder Hierta», skrifver han, »då du sjelf, utan att jag
nämnt derom ett ord, haft den godheten säga, att du ville låta
i A. B. införa en recension af Törnrosens Bok, får jag
härmed på förläggarens vägnar sända ett exemplar deraf. Att
också jag för min del derför skulle stanna i
tacksamhetsförbindelse, behöfver jag väl icke nämna, men tillägger blott
den önskan, att saken då måtte ske genom någon som
utsätter sin signatur, för att så vidt möjligt förebygga det öfliga
Söndagsbladssladdret.»
Annars var, som läsaren haft tillfälle att se, grannlagenhet
icke just Almqvists starka sida, och Dagligt Allehandas f. d.
utgifvare kgl. sekreteraren Dalman, har meddelat oss ett drag,
som i detta afseende är högst betecknande. Då nämligen
D. A. emottagit ett profstycke ur en af Almqvists dikter,
fann sig redaktionen föranlåten att utstryka några inledande
berömmande ord, som Almqvist på förhand skrifvit i dess
namn. När Almqvist fått kännedom härom, infann han sig,
medan aktstycket låg under pressen, hos tryckeriets faktor och
förmådde honom, under helsningar från redaktionen, att
återställa grannlåterna i deras ursprungliga skick.
Det språng vi gjort till den nya upplagan af Amorina har
naturligtvis varit i sin ordning, eftersom arbetet egentligen
tillhör Almqvists tidigare bana. Men äfven Det går an
sammanhänger i så många fibrer med hela hans ungdom och
kraftigaste mannaålder, att vi haft skäl att nämna denna
beryktade skrift tillsammans med Amorina. Ännu mera, än fallet
ningarne. Härpå svarade Lénström helt obesväradt (Eos 1840, n:r 20):
’Denna vexelbeprisning var fosforisternas pia fraus, ej vårt» Och
Almqvist förnekade äfven (i Monografien sid. 281), att något underslef egt rum.
* Se Biografiskt Lexikon, uppräkningen af Almqvists tidningsartiklar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
