Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosauppsatser och tal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
börda. Det var som om de ideala makter, åt hvilka
han offrat under sin lycka, nu till gengäld velat adla
hans sorg. Och i sanning, om hans glädje städse
bar en klassisk prägel, så bar hans sorg den äfven.
Den förra var det mig föga förunnadt att skåda; den
senare var det mig förbehållet att se på närmare håll.
Det var sorgen hos en man, som sveper manteln öfver
såret men småningom förblöder.
Ännu någon tid skötte han med vanlig
oför-trutenhet sina maktpåliggande göromål. Än som förr
såg man honom på hans ensliga vandringar: gången
var mera långsam, blicken mera djup, som om den
dvaldes i den minnets värld, hvilken nu för honom
mera än förr sammansmält med hoppets. Var också
rösten mera matt, så var dock meddelsamheten
densamma som förr och intresset för allt, som rörde den
fosterländska odlingen, oförminskadt. Hel, såsom han
varit, fick han förblifva till slutet.
En sällsynt lott! Han hade fått ett öga, danadt
att söka det sköna; han hade fått konstnärens kallelse
att bilda det sköna; det blef honom beskärdt att i
sitt lif, i sin personlighet gifva däråt ett ädelt, ett
helgjutet uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
