Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Retzius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böcker, som han företrädesvis anbefallde till sina
lärjungars begagnande.
Lika litet som det öfverensstämde med Retzii
skaplynne att göra böcker, lika litet var han skapad
till bokvurm, kammarlärd. Länge satt han ej vid
boken i sänder; han trängtade till naturen. Men i
det största verk, huru hastigt han genomlopp
detsamma, undgick honom ingenting af vikt. Han sökte
och trängde snart till kärnan i hvarje arbete, som ju
ofta kan befinnas ringa nog, sedan de många skalen
och omhöljena aflägsnats.
Utmärkande för Retzius är äfven hans
hängifvenhet åt naturvetenskapen, utan tanke på sig själf, på
ära och anseende. Då lärjungar en gång tvistade 0111
inbördes företräde, tog mästaren — gifvande dem en
gripande lärdom — ett barn och ställde det midt
ibland dem som föresyn. Hvad Retzius angår, hade
han lika litet som ett barn tanke för
själfuppskatt-ning — än mindre öfverskattning — för berömmelse.
Det var ej rykte, som dref honom, det var
forsk-ningsifver af den rätta arten, lefvande kärlek till
naturen. Denna var hans bok, hans sällskap; där
hade han sitt arbete, sin förströelse — och dessa
kunde ej skiljas åt — han lefde med och i den.
Han kunde nog lifligt glädjas åt de
tillgifvenhets-och aktningsbetygelser, för hvilka äfven framstående
vetenskapsmän kunna visa sig märkvärdigt svaga och
som i rikt mått kommo honom till del; men själfviska
sträfvanden voro, så vidt människor kunna se, honom
främmande. Att tjäna sin vetenskap, sitt läroverk, sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
