Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensee var icke alldeles blind i fråga om Rantzaus groll och hans
åtminstone hemliga intriger. Dock fruktade han honom icke utan visade
sig likgiltig, äfven om han från vissa håll erhöll allvarsamma
varningar för honom. Men ännu mindre än på dessa ville han höra på
någon kritik och allraminst på någon motsägelse å embetsmännens sida
mot de anordningar och inrättningar, hvilka han helt och hållet be- *
traktade såsom sina. Detta hade i och för sig varit förnämsta
grunden till statsrådets undertryckande. Äfven detta aflägsnade nu från
honom de bland hans embetsmän, åt hvilka han såsom förtrogne
hade meddelat sina planer, och hvilka han företrädesvis hade bestämt
till organer för deras utförande. Struensee hade berömt sig af att vid
sina utnämningar nästan alltid ha gjort ett träffande val, och till och
med hans motståndare ha nödgats medgifva, att hans skarpa blick
merendels lyckats finna de för hans ändamål brukbaraste männen.
Jemte flere tyska omgaf han sig äfven med danska råd, och dessa så
väl som de andra förstod han i början att inspirera, så att de, besjälade
af hans ifver och öfvertygade om hans principers riktighet, med gladt
mod började sina reformuppgifter. Deras större sakkännedom, deras
praktiska erfarenhet skulle i många afseenden ha kunnat verka välgörande ■
i stället för skadligt, i utförandet mildra alltför radikala tendenser vid
förslagens utarbetande, och vid deras genomförande förebygga alltför
brådst örtade förändringar genom varsam förmedling, om diktatorn hade
lyssnat till deras invändningar och påminnelser. Men hans omätliga
äregirighet, hans hårdnackade sjelfkänsla tillät icke ens detta. Han hemtade inga
lärdomar af de ofta förekommande, mera allmänna samtalen med sina
underordnade, hvilket dpck en skicklig minister gerna plägar göra.
Om än en verld bäfvade omkring honom i fruktan eller vrede,
litade han dock alltid mest på sina egna botemedel så väl som på
sin egen förmåga. Han var ytterligt svartsjuk om att dessa
botemedel icke måtte tillskrifvas någon annan än honom sjelf. Ja, ingenting
var efter hans åsigt godt, hvars upphofsman icke han allena var. Allt,
hvad det än måtte vara, syntes honom illa besörjdt, om det icke kom
från hans händer, icke stod under hans speciella uppsigt. Till och
med sina bästa vänner kunde han med kategorisk häftighet stöta för
hufvudet, om de någon gång råkade vara af en annan mening än han.
Äfven dem kunde han vid den minsta kollision åter låta falla såsom
obeqväma, ja öfverflödiga.
Sålunda hade Struensee, som af naturen egde en liflig känsla för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
