Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en kort anmälan infann sig inför henne med tre officerare, hela
sin afsky. Hon begärde att genast blifva förd till sin gemål, konungen.
Men Rantzau visade henne kallblodigt den af Kristian egenhändigt
skrifna häktningsordern. Hon läste och kände igen handstilen; ”det
är konungen värdigt, det är likt honom“, utropade hon full af
förbittring. Ännu alltid ville hon dock till honom; äfven till Struensee ville
hon. Hon skall först ha frågat efter honom och Brandt men af
Rantzau fått det hånande svaret: ”de der fåglarne sitta redan i bur!” Med
stigande sinnesrörelse skyndade hon, ännu i full negligé, från den ena
utgången till den andra; men hon fann alla dörrarne besatta med
vakt. Då grefven ironiskt spelade blyg, uppmanande henne att göra
sig färdig, emedan dagen redan med starka steg närmade sig och
hvarje längre uppskof för henne kunde hafva obehagliga följder, sprang
hon till fönstret för att öppna det och högt ropa om hjelp. ”Det skulle
svårligen gagna ers majestät till någonting!” förklarade han med
iskallt lugn. Hon hotade och åberopade, likasom förut Struensee, med
anmärkningsvärd sjelfkänsla hvad hon gjort för danska folket. Många
förändringar hade skett; men efter pligt och samvete hade hon, så vidt
möjligt, sökt främja konungens och landets väl. Hon kände sig såsom
herskarinna, och dock anade hon tillika hela tyngden af det öde, som
nu inträdt.
Ännu en gång reste hon sig stolt och krampaktigt. Hon
kämpade med sin natur; med möda motstod hon ett anfall af svimning,
och tårar strömmade öfver hennes kinder. Ännu alltid, ända till
slutet sökte hon bibehålla sin sjelfbeherskning; först efter långvarigt
motstånd underkastade hon sig — blifven lugnare och vekare — sitt
oundvikliga öde. Ännu yttrade hon en enda önskan: såsom moder
ville hon taga med sig sina barn.
Man lemnade henne den några månader gamla lilla dottern. Med
denna, barnpiga och en af sina hofdamer, till hvilka en major vid
dragonerna anslöt sig, besteg hon vagnen, hvilken i morgongryningen,
under stark militärbevakning, bortförde henne till Hamlets gamla
kastell, det i sagan frejdade Kroneborg vid Helsingör. ”Adieu,
ma-dame!” skall Rantzau med triumferande min ha tillropat henne
såsom afsked.
Såsom ministerns föregifna medbrottslingar stodo äfven några
andra män på den af konungen undertecknade proskrip.tionslistan.
Boende på flere olika håll inom staden, blefvo äfven dessa, enligt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
