Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dra till Struensees egen broder justitierådet, och lemnade till denne,
då han ingendera gången träffat honom hemma, en biljett med den
förklaring, att han före midnatten nödvändigt måste träffa Struensee,
ministern. Denna biljett hade emellertid först kl. 3 på morgonen,
således för sent, kommit adressaten till handa.
Men man skulle misstaga sig, om man i dessa steg å Rantzaus
sida ville se yttringar af en återstod af vänskap för och medlidande med
Struensee. Reverdil synes gifva den bästa förklaringen häröfver i dessa
ord: ”Emellertid hade Rantzau, betänkande företagets farlighet och
den ringa fördel, som han kunde hoppas af framgången, beslutit att
draga sig ur affären genom ett dubbelt förräderi.” Denna Rantzaus
afsigt att slutligen ändå draga sig ur den af honom sjelf skapade
”affären”, framträdde på det mest eklatanta sätt, då de sammansvurne,
hvilka på utsatt timme samlades på slottet, förgäfves väntade på honom
och med formligt våld måste låta hemta honom från hans bostad i
det närbelägna ”palatset”. Då fann han visserligen icke mera några
förevändningar och undanflykter, och det lyckade öfverfallet på
konungen uppmuntrade honom sedan äfven till det personliga och våldsamma
förfarandet mot drottningen. Rantzau var, anmärker en nyare dansk
författare, ”feg och falsk nog att tveka, om han skulle förråda
Stru-ensee eller dennes motståndare.”*
Med Rantzau triumferade Köpenhamn, då det på morgonen fick
kännedom om denna palatsrevolution utan like. På slottsplatsen
samlade sig den nyfikna, jublande mängden; och hurraropen ville aldrig
taga slut, då konungen, åtföljd af arfprinsen Fredrik, viftande med en
näsduk visade tig på slottets altan. Sedermera lät man honom i sin
galavagn, som sedan hans förmälning icke begagnats, promenera
genom folkvimlet, likasom om en lysande seger firats — och dock var
det endast hans egen vanära, som man genom denna promenad bragte
till åskådning. Konungen satt i vagnen, säges det, ”blek som ett lik
och med den häftigaste själsångest målad i sitt ansigte.” Pöbelexcesser
begingos i synnerhet mot de offentliga nästena i Köpenhamn.
Ingen kunde tvifla på, att matroserna, hvilka i dessa excesser spelade
den verksammaste rollen, arUjxciclt hetsats till tumultet, och äfven här
ansågs Rantzau för anstiftaren.
På aftonen var hela staden illuminerad. På Kroneborg kunde den
* C. 3Io1bcck, Nyt Hist. Tidskr. V, s. 303.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
