Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha utgjorts af fru fältmarskalkinnan Numsen som hofmästarinna och
madame Gundel Marie Schönberg som s. k. uppvaktande dam samt
jungfrurna Frederikke Lovise Riesen och Marie Judithe Matthiesen
såsom kammarjungfrur. Af Struensee har man ett meddelande af den
14 April 1772 med afseende på kronprinsens uppfostran, hvari det
heter: ”Följande finner jag mig ännu böra anmärka med afseende på
kronprinsens uppfostran. Jag har i konungens egna åsigter funnit de
grundsatser, enligt hvilka densamma har varit inrättad, och
drottningen har önskat, velat och sjelf genomfört dessa grundsatser. Jag
tillstår också gerna, att jag har funnit desamma vara gagneliga.
Kronprinsen hade, då man började följa dem, en svag kroppsbygnad,
tecken till engelska sjukan, var ofta egensinnig, skrek ofta, ville icke gå
utan ständigt bäras, hängde sig i synnerhet vid vissa personer, ville
icke leka allena, hvarför man stojade, sjöng och dansade inför
honom. Derjemte bibragtes honom en viss fruktan för drottningen, i det
man hotat honom med, att mamma skulle komma om han icke var
snäll. För att råda bot på allt detta, användes följande medel: hans
kungliga höghet erhöll endast enkla näringsmedel, frukter, bröd,
vatten, risgryn, mjölk, på den senaste tiden potatis, och alltsammans kallt.
Han blef i början badad i kallt vatten 2 till 3 gånger i veckan, och
slutligen gick han sjelf dagligen i badet. Under båda de senast
förlidna vintrarne uppehöll han sig i ett kallt rum, när han icke var hos
drottningen; han var mycket lätt klädd och förra vintern för det mesta
utan skor och strumpor. Allt hvad han kunde åstadkomma och uppnå
med egna krafter var honom tillåtet; men när han skrek och på ett
•egensinnigt sätt fordrade något, som icke var nödvändigt för hans
nödtorft, så erhöll han icke sådant men blef icke heller straffad derför,
eller tillrättavisad, hotad eller tröstad för att få honom att lugna sig;
•när han föll, så lät man honom sjelf resa sig upp igen, utan att visa
sig förskräckt deröfver eller af denna anledning säga något till honom.
Han lekte allena med sin lekkamrat; det gjordes ingen skilnad på dem,
och vid spisning och påklädning hjelpte de hvarandra; de klättrade,
brottades och gjorde allt hvad de ville; man afiägsnade blott från dem
allt, hvarmed de kunde tillfoga sig skada. De förblefvo för det mesta
allena med hvarandra och ofta i mörkret. När de gjorde sig illa,
beklagade man dem icke, och när de blefvo oense måste de försöka att
förlika sig, ty det var betjenterna förbjudet att tala eller leka med
dem. Kronprinsens undervisning skulle taga sin början i det sjette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
