- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
198

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mont. Utan att misstänka någonting, skaffade honom Eichstedt den
begärda permissionen, hvarefter han reste i juni 1782. Kronprinsen
skickade med honom ett egenhändigt bref på tre sidor till Bernstorff.
Kommen till Kiel, anhöll Slanbusch genom bref om ett samtal med
Bernstorff, på en ort, der sådant icke skulle väcka uppseende.
Bernstorff bestämde härför Borstel, dit Slanbusch, för att undvika
uppseende, skulle resa öfver Hamburg och Bergedorf.

Då de träffades visade sig Bernstorff i början mycket försigtig
och förklarade, att han under inga omständigheter kunde komma till
Danmark, förr än kronprinsen var konfirmerad. Slanbusch mottog ett
utförligt memorandum till kronprinsen och den försäkran, att så snart
konfirmationen skett, ville Bernstorff sjelf infinna sig. Slanbusch
lem-nade, med de erhållna papperen, Mecklenburg och fortsatte resan till
Pyrmont och derifrån öfver Berlin tillbaka till Köpenhamn tillika med
sin svärfader, general Sehested. Vid Slanbuschs ankomst till
Köpenhamn hade så när hela saken blifvit röjd derigenom att kronprinsen
otåligt utbrast: ”Nå kommer han (Bernstorff) då icke?” Slanbusch
hade lyckligtvis nog själsnärvaro att svara, att general Sehested, hans
svärfader, icke befann sig så väl, att han strax kunde göra sin
uppvaktning. Sedermera fick han tillfälle att fullständigt meddela
prinsen resultatet af sina underhandlingar med Bernstorff. Endast med
svårighet kunde man förmå prinsen att finna sig i att uppskjuta allt,
till dess konfirmationen var förbi.

Sedermera invigdes äfven Reventlow och Schimmelmann i
hemligheten och slutligen också Biilow och Huth. Hvad Biilow angår, så
iakttog Slanbusch, såsom han sjelf berättar, den försigtigheten att
försäkra sig om denne rädde man genom att säga honom, att den, som
kunde vara i stånd att genom ringaste oförsigtighet röja en
hemlighet, på hvilken kronprinsens välfärd och många menniskors lif berodde,
kunde också göra sig beredd på att inom få timmar mista sitt eget
lif genom en af de initierades hand, emedan saken var alltför
vigtig för alla. Och detta, fortfar han, band Biilow kanske mera än allt
annat. Sedermera trodde sig Slanbusch böra, likasom i onåd, lemna
hofvet, en sak, hvilken så mycket lättare kunde låta sig göra, som
både Biilow och Sporon voro hans fiender. Detta inleddes på det sätt,
att man, då det förspordes, att Slanbusch gjort en flicka hafvande,
framstälde honom såsom en person, hvilkens grundsatser kunde vara
farliga för kronprinsen, hvarefter han fick order att lemna hofvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free