Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egenskaper och kunskaper, som fordras af en regent; han förehöll
prinsen, om han trodde sig ega dessa i tillräcklig grad för att påtaga sig
regeringsbördan; och om han trodde detta, så borde han dock
öfver-väga, hvilken trohet han kunde vänta af sina undersåtar, om han sjelf
lärde dem, att han ansåg deras till konungen aflagda trohetsed vara
af så ringa betydenhet, att han efter behag kunde lösa dem från
densamma. Om naturen och äran voro döfvade i hans hjerta, fortfor
Biilow, så borde han dock ihågkomma vedergällningens lag, och att
han genom sitt föredöme gaf dåliga menniskor anledning att, när han
sjelf en gång kom att bära det vördnadsvärda namnet fader, förleda hans
kronprins att göra detsamma mot honom, utan att han hade någon
rätt att beklaga sig, emedan för alla, den högste så väl som den
lägste gäller regeln: ”Allt hvad du vill att andra skola göra dig, det
gör du ock dem!” Prinsen sökte försvara sig med att det icke var
konungen han ville rycka makten ur händerna på, utan de, hvilka
missbrukade hans namn till landets skada och förderf, och att hans
börd ålade honom den pligten att vaka öfver och sörja för
underså-tarnes bästa. Med ett ord, prinsen använde alla de skäl, med hvilka
man dagligen sökt styrka honom i det fattade beslutet och betaga
honom hvarje tvifvel angående hvad som kunde sägas deremot. Biilow
förestälde honom, att det hvarken var eller kunde anses för hans pligt,
förr än denna omsorg uppdrogs åt honom af den, som borde bära den;
öch då konungen bestämt tiden dertill, så måste han afbida den och
då icke allenast kalla Bernstorif såsom en dygdig, värdig, förtjent och
utmärkt man till sin rådgifvare utan äfven efter hans och andra vise
mäns råd företaga allt, som kunde råda bot på landets elände, då han
dertill kunde vänta sig den högstes välsignelse, om han intill den
tiden förhöll sig stilla och lugn.
Dessa skäl gjorde ett starkt intryck på prinsen. Han tycktes
gifva efter, och Biilow tilläde: ”jag torde ännu sakna den insigt och
erfarenhet, som fordras för att döma i en så vigtig sak... Tillåt mig
att inhemta geheimerådet Schack-Ratlaus betänkande derom. Ni
aktar och ärar honom; hans insigter och kunskap kunna lika så litet
dragas i tvifvelsmål, som hans afsigters redlighet och ostrafflighet;
bifaller han det, så har ni den fördelen att ha hans bistånd vid
utförandet; men å andra sidan måste ni också lofva mig, att icke ett enda
steg vidare skall tagas i denna sak, förr än vi hört hans mening.”
Prinsen lofvade detta. Dagen derpå, den 1 februari 1783 be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
