Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biilow öfverlemnade till lionom den 17 Febr. Nä gra dagar derefter
skref prinsen egenhändigt till lionom.
En af de förnämsta orsakerna, hvarför prinsen önskade att afkasta
det lionom pålagda oket, var lians afsky för den på lians vägnar
inledda äktenskapsförbindelsen med den preussiska prinsessan, hvilken
förbindelse lian hoppades att genom Bernstorfts bistånd komma ifrån, då
förslaget ännu icke var afliandladt i statsrådet. I början af Mars 1783
omtalade prinsen för Bulow, att enkedrottningen hade sagt honom, att
hans fader hade skrifvit till konungen af Preussen, att förmälningen nu
skulle deklareras mellan honom (prinsen) och näinda prinsessa. Då
Bulow frågade honom, hvad lian sjelf tyckte derom, svarade prinsen med
häftighet: ”jag vill det absolut ieke.” Biilow rådde lionom att strax
skicka bud på öfverhofmästaren, anförtro honom saken och med vänlighet
söka förmå honom att hindra brefvets afgång. Prinsen följde detta
råd. Öfverhofmästaren (Eichstedt) rådde prinsen att sjelf tala med
drottningen, hvilket prinsen också genast gjorde.
Sommaren 1783 ville grefve Reventlow göra en resa till
Hannover. Samma tillfälle begagnade Biilow till att skrifva till Bernstorff
och berätta honom sakernas närvarande ställning, den del han hade
uti, att den uppgjorda planen icke blifvit verkstäld, och de skäl, som
förmått honom att handla sålunda. Huru starkt han var öfvertygad
om riktigheten af sitt handlingssätt synes bäst deraf, att han uppdrog
åt grefve Reventlow att närmare förklara, livad han i brefvet icke
fullständigt nog kunnat framställa, oaktadt Reventlow i denna sak hade
varit en af hans ifrigaste motståndare och således bétraktade saken
frän en helt annan sida än han.
Kort tid efter Reventlows afresa begaf sig hofvet till Fredensborg,
och det tycktes, att förmyndarne, såsom Bernstorff kallade dem —
der-med förstod han enkedrottningen, Guldberg och kanske arfprinsen —
antingen trodde, att deras förmyndarskap skulle räcka för alltid, eller
också föresatt sig att smaka hela sötman af den oinskränkta makten,
så länge de hade den. Kabinettsorderna blefvo allt talrikare och hade
knappast någonsin mera närmat sig till en despotisk makt än just nu.
Hvad som mycket bidrog till att öka missnöjet med den bestående
regeringen och framkalla längtan efter en förändring var åtskilliga
missgrepp med afseende på handeln, finanserna och banken. Det
besinninglösa och hejdlösa understödjande af handelskompanier med
statens medel, den oproportionerligt stora emissionen af sedelmynt för att
från Europas hof. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
