- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
298

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att vistas i Sverige. Aldrig i mitt lif har jag på detta sätt förlorat
all* fattning! Jag har ofta åtnjutit den lyckan att tala mod kungliga
personer. Uppfostrad vid drottning Lovisa Ulrikas hof och under
hennes ögon, har jag ofta i min barndom och första ynglingaålder utan
fruktan uthärdat den store Fredriks systers skarpa snillrika blick,
jag har i senare år stått inför konung Gustaf och efter min
öfver-tygelse på grund af hvad jag trott vara min pligt oförfäradt vågat
motsäga denne konung, denna kloka och sällsynta menniska; ni,
nådig-ste herre, är den förste inför hvars åsyn jag förlorat allt mod och all
fattning, så stor var min fruktan för att hafva tagit ett steg, som kunde
misshaga E. K. H. Måtte ni, nådigste prins, anse denna min fruktan
för att hafva felat mot den vördnad, som jag helgat Danmarks
blif-jande konung såsom ett bevis på, huru omöjligt det skulle vara mig
att vara min andre af fritt val utvalde herre otrogen, hvars land jag,
efter att hafva jemfört det med flere land, hade utsett till mitt andra
fädernesland, och hvars regeringsprinciper jag högtidligen lofsjungit i
ett främmande land på en tid, då jag visserligen ej kunde förutse, att
jag som rättfårdiggörelse någonsin skulle kunna komma att begagna
mig af de offer, jag efter min öfvertygelse bragte sanningen. Jag tror
framför allt icke, n. b., att en rättskaffens man kan två gånger göra
sig skyldig till samma felsteg, ty om så vore, skulle visserligen ej
Preussens store Fredrik hafva utsett en ingeniörofficer till att för andra
gången uppföra ett maktpåliggande hvalf, som första gången genom
byggmästarens förseelse störtat in, innan det var fullkomligt färdigt,

— Under en politisk gäsning i politiken kan den redligaste borgare
blifva invecklad i politiska dårskaper och förbrytelser, men otrogen kan
han aldrig, blifva, och tillåt mig att säga det, nådigste herre, jag kan
icke medgifva att jag varit otrogen min förste herre. — Danmarks
herre är dess konung, Sveriges herre — på den tid jag var svensk
medborgare — var konstitutionen. Att hålla den vid makt, att försvara
den i lif och död, det var den trohetsed, jag hade svurit, icke blott
som medlem af mitt riksstånd, utan äfven som embetsman. Konungen
hade svurit samma ed, och från tronen erkände han sig som sitt lands
förste medborgare och förklarade grundlagarne vara öfver honom likaväl som
öfver landets öfriga medborgare. — Jag har felat; i min ungdoms
brinnande entusiasm trodde jag mig böra uppoffra allt och uppoffrade det
äfven verkligen — för att.efter mina tankar vara den herre trogen,
jag såsom militär och medborgare hade svurit trohetsed. Eders kungl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aaeuhof/1/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free