Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Generalen försvarade på ett värdigt sätt sin sak och då konungen
icke kunde förmå honom afgifva sin röst till förmån för hertigen af
Augustenburg, lät han honom afgifva sitt hedersord att icke gifva den
åt någondera af de båda rivalerna. General Adlercreutz måste afgifva
samma löfte. Följden deraf blef endast att hertigen af Oldenburg fick
imaginärt två röster, de enda som föllo till hans förmån, och att
Adlercreutz och Wrede fördubblade sina ansträngningar, för att
genom-drifva prinsens af Ponte Corvo val.
General Wrede församlade omkring sig dem som voro fästade vid
Frankrike och hoppades på en restauration med tillhjelp af dess
mäktiga hand.
Men detta uppförande, hvaröfver franska partiet var så uppbragt,
förklarar sig lätt med Wredes ridderliga karakter. Han ville ej synas
i handling emot sin konung och ej ge Augustenburg sin röst; sedan
segren var gifven för Ponte Corviska partiet var det mot hans ära, att
ändra sig i sin opinion. Hans röst gjorde hvarken till eller ifrån i
ödets vågskål. En politisk väderhane var han aldrig och ville icke
nu heller synas som sådan, men Bernadottes val öfverensstämde med
hans önskningar, och hans högljudda glädje deröfver tolkade bättre än
alla voteringar hans hjertas känslor. När man står på en så upphöjd
plats i staten, som Wrede, när man dertill lägger en upphöjd
karakter, så är hvarje afvikelse en fläck, omöjlig att borttaga, hvars
betydelse aldrig hopen förmår fatta.
Sådan var ställningen kring den 10 augusti. Båda partierna
mönstrade hvarandras styrka, med oroliga, med försigtiga blickar nalkande
hvarandra och bespejande den minsta rörelse. Augustenburgs
anhängare räknade 109 röster, Ponte Corvo endast 88 och på hofvets vink
väntade 50 eller 60 att kasta sig dit konungens bestämdt uttryckta åsigt
kallade dem. I presteståndet. hade prinsen af Ponte Corvo två
tredjedelar för sig och med dem i spetsen erkebiskopen; i borgareståndet
voro 37 mot 15, hvilka senare blefvo hertigen af Augustenburg trogna. I
Bondeståndet var nästan allmänt för Bernadotte. På dess klubb hette 1
det alltid, att prinsen af Augustenburg ville de icke ha, namnet her- j
kastade sig den gamle monarken med rörelse i lians armar oeh yttrade i det I
han kastade en rörd bliek på kronprinsen: ”Jag skall evigt vara er tacksam, ■
min käre Wrede, för livad ni gjort för mig oeli för mitt rike. Må himlen be- I
löna er derför!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
