Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige hade förlorat Finland ocli denna förlust kändes djupare
af nationen fin af dess regering. Dess förlust hade kränkt allt hvad
redligheten och äran hade heligt och vördnadsbjudande. Då började
älven sinnet att vakna hos Sveriges tänkare, hos Sveriges skalder om
sättet att återeröfra det. Det kunde omöjligen ske utan genom en
kraftyttring af nationen, utan att hvarje ung arm grep till svärdet.
Genom revolutionen 1809 var ett nytt lif vaknadt i ungdomens sinne
vid universiteterna. Friare toner ljödo från harpans strängar: gamla
fjettrar lossades, ett skamligt ok, som en enväldig akademis pröfning
hade underkastat snillet och smaken, brötos med ungdomlig kraft och
om än dervid utsväfningar egde rum, gamla namn för mycket
föraktades, var det goda denna frihet i tankens och hennes skapelsers verld
åstadkom vida öfvervägande det ögonblickliga onda, det kunde
medföra för en ocli annan literär och ensidig allmakt i landet. Under
sådana symptomer var det i sanning icke lätt för regeringen att
uppträda emot hvad nationen kände inom sig och det behöfdes i sanning
Napoleons politiska felsteg för att komma dem till hjelp, att den ej
skulle falla ofier för den gång dess politik måste taga, förd af
händelsernas oemotståndliga ström. Det är ganska troligt att utom desamma,
att med en kraftig hjelp åt Sverige, med yttrad vänskap emot Karl
Johan från Frankrikes sida, aldrig Sverige mera väldigt uppträdt emot
Kyssland, än 1S12, då han genom sin personlighet, Sveriges uppersta
skalder genom sina sånger eldat de nordiska lugna sinnen till en
förglömd hjelteifver. Svenska kabinettet såg icke förr sina tyska
besittningar sig frånryckta genom den franska makten, än det beslöt vända
sig till Kyssland för att bjuda det vänskap och förbund. Aldrig kom
ett sådant anbud mera lägligt för den ryske sjelfherskaren, som just
då var sysselsatt i fulla rustningar emot de faror, som hotade ifrån
Weichseln, der Frankrikes härar mer och mer började koncentrera sig.
”De förtryckta monarkerna betrakta med förskräckelse det oupphörligt
växande väldet och vänta med bäfvan slutliga utvecklingen af denna
oerhörda plan,” skrifver Karl Johan till Alexander.
Norge var den belöning, som Sveriges kronprins fordrade för att
trygga ryska gränsen från svenska sidan, och liysslands bifall dertill
fordrades genom formlig traktat. Det sätt, på hvilket Finland blifvit
eröfradt, hade i Alexanders bröst qvarlemnat djupa spår. Historiens
dom, som bör utgöra stora ocli upphöjda själars ärelystnad, kan för
dem icke vara likgiltig och nu trodde han sig genom en annan orätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
