- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
452

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

minístrame om en förening begge hofvcn emellan, men han aflägsnade
den med de orden, att arfpinsen ännu var för ung och att det berodde på
hans fader Karl d. XIII, icke på honom. Sedermera efter slaget vid
Leipzig, sade furst v. Witgenstein, konungens af Preussen gunstling, att
den offert, som blifvit gjord, torde aldrig mera komma i fråga och
den dag inträffa, då man ångrade en kortsynthet, som hade varit mer

än obegriplig. *–

Då konungen af Danmark såg att de förenade makterna ej stodo
att öfvertala att frånträda de med Sverige ingångna förbindelserna*
hade han ej haft något annat medel öfrigt än att kasta sig i armarna
på franske kejsaren. Danska trupper hade förenat sig med Davousts
härskaror, hade besatt Hamburg och Lybeck: danska kabinettet
förtröstade ännu på Napoleons lycka, på denna kraft, hvilken efter
förlusten af så stora massor i Ryssland likväl kunnat uppstå så
fruktansvärd redan om våren 1813 och i blodiga slagtningar fjettra segern vid,
sina fanor. Danske konungen, i hopp om framgång af sin allierade,
ansåg sig hafva mindre att försvara danska rikets integritet än den
senare: han ansåg den afgöras med franska vapnens öde och då han>
förutsatte seger och framgång för den, begagnade han sig föga af
tiden att uppbjuda hela styrkan af sitt rikes krafter till motvärn af en
våda, hvars like ej sedan Karl d. X:s tåg öfver Bält sväfvat öfver
Danmarks rike. Hans verksamhet inskränkte sig att till Norge öfversända
såsom riksståthållare arftagaren af danska riket, prins Kristian Fredrik*
att förnya kaperierna i hela dess vidd och verksamhet emot svenska
och engelska handeln och att några dagar före slaget vid Leipzig
förklara Ryssland och Preussen krig. Prins Kristian Fredrik var ej den
man, som i denna vändpunkt i Danmarks öden var mäktig att ge åt
dem en ljusare utsigt. Han egde icke denna kraft, denna
beslutsamhet, som ögonblickets vigt och faran for Norge fordrade. För-att rädda,
detta rike, att tvinga svenska regeringen att återkalla sina till
Tyskland öfverförda krigare, var för honom intet annat medel än att föra.
kriget i hjertat af Sverige: med verksamhet, med kännedom af
landet, med ett klokt befäl hade norska arméen kunnat vara förr i
Stockholm än Karl Johan hunnit tillbaka. Den svenska armékåren under
grefve Essens befäl var för svag för att kunna göra motstånd och var
i öfrigt icke egnad dertill. Men det har aldrig legat i Danmarks krigs-

*Vi utelemna här en del krig?detaljer, som förekomma i handskriften.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free